Släpp mobilen och börja samspela med ditt barn!

Foto: Pixabay

Samtidigt som politikerna minimerat barndomen till ett år, så verkar föräldrar ha glömt de mest basala kunskaperna vad det lilla barnet behöver (och även senare med för den delen). I förra veckan satt jag i sandlådan med min yngsta. Mitt emot mig satt en pappa helt uppslukad av sin mobil. Hans lilla bebis på kanske 11 månader stod vid ett litet bord i sandlådan framför honom med ryggen mot honom - och rörde försiktigt en plastkratta fram och tillbaka. Det var som att hon inte visste riktigt vad hon skulle göra med den. Ansiktet var helt nollställt. Där på andra sidan satt jag med min ettåring och pratade och fyllde på sand i små formar och vi gjorde sandkakor och lekte tillsammans. Jag tyckte så synd om den lilla en bit bort och började prata lite med henne, sa "hej" och "vad gör du för fint". Hela ansiktet lyste upp och hennes rörelseaktivitet ökade. Det var som att se en batterileksak som var på väg att stanna av sina rörelser helt, plötsligt få nytt liv. Hennes gensvar kom direkt och det är ju inte så konstigt för små barn är helt inriktade på socialt samspel och svarar via spegelneuronerna.

Jag fortsatte prata med den lilla och tänkte att pappan kanske skulle släppa sin mobil och se att hans barn faktiskt inte var en grönsak, utan ett livs levande barn som ville ha lite socialt samspel, för att utvecklas och må bra. Men icke. Utan att släppa mobilen med blicken såg jag att han log åt att jag pratade med hans barn, men han bara fortsatte knappa. Efter ett tag kom ett hostande förskolebarn och hoppade ner i sandlådan. Det var en så skrällande hosta att jag lyfte bort min lilla och gick därifrån, samtidigt ser jag hur förskolebarnet i sin gula väst springer fram till den lilla och hostar henne rakt i ansiktet. Pappan bara fortsatte peta i sin mobil. Inte en enda gång lyfte han blicken för att se på sitt barn, skydda sitt barn eller interagera med sitt barn. Det var verkligen som att han trodde att han hade en grönsak framför sig, en grönsak som inte behövde mer än kläder på kroppen, blöjan bytt och mat i magen. En grönsak som man kunde ta till parken, parkera i sandlådan, strunta i och sedan sitta där och fibbla med mobilen.

Men den där lilla "grönsaken" råkar vara i sin mest utvecklingsintensiva period då samspelet med den vuxne är själva grunden för barnets utveckling. Den där lilla skulle kunna blomma ut med lite närhet, kärlek, socialt samspel och inte bara stå där nästan förstenad med ett stumt ansikte.

Naturligtvis agerar inte alla föräldrar så här, men förvånande många. Kanske väntar de på att barnet ska in i "det livslånga lärandet" i förskolan och förstår inte hur mycket små barn lär sig via vardagspedagogiken, genom att tillsammans med en trygg vuxen få upptäcka världen. Den kunskapen verkar ha gått förlorad för många och det är så sorgligt. Lika sorgligt som att se alla små barn sitta i sina framåtvända barnvagnar, tomt stirrande utan kontakt med föräldern.

Det känns som att vi mer än någonsin behövs fakta på bordet vad små barn mellan 0-6 år behöver. Och istället för vilseledande fraser som: "en förälder kan aldrig ersätta en pedagog" - så behöver föräldrar få tillbaka den självklara kunskapen om hur viktiga föräldrar är för små barns välmående, för deras utveckling och framtida psykiska och fysiska hälsa.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk