 |
| Min lilla skrutt |
När jag var gravid så stressade jag och arbetade som en galning ... och blev sjuk i svår preeklampsi - havandeskapsförgiftning, förmodligen på grund av all stress, då jag inte led av någon av de riskfaktorer som anses ge en ökad risk. I vecka 32 blev jag inlagd på specialistmödravården.
Sjukdomen gjorde sedan att läkarna var tvungna att förlösa min dotter för tidigt - eftersom jag hade dött annars ... och hon också. Dagen efter kejsarsnittet blommade min sjukdom ut i full eklampsi och jag fick sövas ner under ett dygn. Förr i tiden dog man av eklampsi - det kan man göra i dag och också. Nere på neonantalen låg en liten skrutt utan sin mamma och mådde inget vidare hon heller. Hon slutade andas men de fick igång henne igen. Ja, vi dog nästan båda två och det fick naturligtvis mig och min familj att tänka om - och planera om - hela vårt liv.
Omänskligt höga krav, under devisen "graviditet är ingen sjukdom" - hade med största sannolikhet skapat hela situationen, för även om graviditet inte är en sjukdom, så kan stress och omänskliga krav på prestation eller andra orsaker göra att man kan bli sjuk av eller under en graviditet. Men i Sverige är vi så "jämställda" och "jämlika" och här är "könet en konstruktion", så vi tar inte hänsyn till några biologiska skillnader mellan män och kvinnor och låtsas därmed inte heller om att graviditet faktiskt innebär en stor påfrestning på kvinnokroppen.
Vår familj fick ompröva allt. Vid den här tiden fanns inte vårdnadsbidraget som hade varit perfekt för oss. Då hade jag kunnat stanna hemma längre OCH behållit min SGI, sjukpenninggrundande inkomst OCH jag hade kunnat ha kvar min anställning OCH jag hade framförallt kunnat vänta längre med att skaffa barn nummer två - något som läkarna rekommenderade. Men eftersom vi vid den här tiden inte hade valfrihet - och inte hade vårdnadsbidrag, så blev följderna av att jag stannade hemma längre med dottern:
* Jag förlorade en fot på arbetsmarknaden
* Jag var tvungen att skaffa ett barn till tätt för att inte förlora min SGI - och fick havandeskapsförgiftning igen
Sådana som jag får och SKA tydligen skylla sig själva enligt Miljöpartiet. Om vi vill ta hänsyn till vårt lilla barns behov eller vår egen hälsa, så ska vi straffas genom att tvingas säga upp oss från jobbet, vi ska förlora vår SGI och vi ska ha noll och nix i subventioner för att vi väljer omsorg i hemmet, utifrån vårt lilla barns behov. Samtidigt som andra föräldrar ska få ha syskon på dagis 30 timmar i veckan när de är hemma med sin nyfödda bebis, till en kostnad om cirka 100 000 kronor. Det betyder alltså att skattebetalarnas pengar ska fördelas enligt följande om vi ställer dessa två grupper mot varandra:
Den som sköter omsorgen om sitt barn i hemmet ska få noll kronor i subvention.
Den som lämnar bort sitt barn till förskolan ska få 100 000 kronor i subvention.
Alternativet för den som inte vill drabbas av alla negativa effekter av att stanna hemma längre, är att offra sitt barn - att tvingas sätta in ett barn som kanske är för tidigt fött och infektionskänsligt, i förskolan redan som ettåring. Men lite skit får man tydligen ta enligt Miljöpartiet. Sorgligt med ännu ett parti som struntar i barnperspektivet.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Myten om vårdnadsbidraget
Myt att vi tjänar på att föräldrar väljer jobb framför barn
DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar