måndag, februari 06, 2012

Veckans "no, no" - föräldrar är viktigast

Vilka intressanta dagar det har varit sedan Emma Henriksson, KD, lanserade partiets nya familjepolitik. Det går verkligen en tydlig skiljelinje i svensk politik nu, mellan de som fortfarande klamrar sig fast vid den gamla DDR-politik som genomsyrat familjepolitiken i decennier ... och de som tröttnat och vill ha något nytt.

Folkpartiet och socialdemokraterna är de som har varit mest upprörda. För det ”vet” ju alla att en förälder aldrig kan ha ersätta en utbildad pedagog - eller hur?

HUR ska närhet, kärlek, god omsorg och socialt samspel samt tid för barn där man upptäcker världen tillsammans - kunna vara bättre än en utbildad pedagog på institution, som har 6-11 andra barn att ta hand om?

Ja DET behöver man inte vara något GENI för att inse.

Förskolan kan aldrig ersätta föräldrar. Men den kan vara ett komplement och om rätt förutsättningar finns - som en liten barngrupp och tillräckligt med engagerad och empatisk personal. Då kan det till en viss del kompensera för frånvaron av föräldrar. Men det beror helt och hållet på barnet, eftersom alla barn är olika.

Tyvärr finns inte rätt förutsättningar på de allra flesta förskolor idag. Barngrupperna är för stora och personalen för få.

Men det är en sanning som få partier vågar ta i.

Förskolan kostar redan idag 53,4 miljarder (2010) och totalt cirka 157 000 kronor per barn och år. Det finns inte utrymme för att låta den kostnaden öka per barn, då krävs gigantiska skattehöjningar. En förändring av maxtaxan vågar inte heller något parti - utom KD - ta i med tång. Därför kommer vi att under kommande år att få se ännu större barngrupper och ännu mindre personal. Storförskolor för att vinna stordriftsfördelar kommer att införas i ännu större utsträckning och mer manualbaserade program kommer att köpas in för att "åtgärda" de barn som mår dåligt i dagismiljön, (så att de som rekommenderar programmen kan tjäna ännu mer pengar, trots att programmen saknar evidens).

Man kommer nämligen inte att ha råd att skapa en miljö som passar alla barn, så barnen måste dresseras och formas att passa den miljö som erbjuds. Om nu program som SET, social och emotionell träning, inte kommer att forma och dressera barnen som önskat, så finns plan B. Ritalina och Confortia - amfetamin i små doser, ska lugna ner de barn som utagerar av miljön, snarare än att de verkligen har en diagnos.

Jag vet inte vad S, M, C och FP ser, när de maler på om jämställdhet, arbetslinje och vikten av att barn får PEDAGOGIK. Jag ser i alla fall enormt många risker med att vi fortsätter med den familjepolitik vi har, som inte är barnanpassad för fem öre.

Madeleine Lidman

Läs också:


















Inga kommentarer: