onsdag, september 28, 2016

Valrörelsen har dragit igång och partierna övertrumfar varandra med valfläsk

Foto: 55_Laney_69 (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det är som att leva i två parallella verkligheter. Först tidningsrubriker om krisen i förskolan och alla enskilda barn som drabbas. Häromdagen var det lille Liam som glömdes kvar i förskolan och i dag var det lille Axel som skadats svårt, utan att någon vet vad som hänt. Det är stora barngrupper, få personal, barn skadas, tappas bort, råkar ut för övergrepp och pedagogerna går många gånger på knäna och tillhör dessutom Sveriges sjukaste yrkeskår. Jag är medveten om att det finns förskolor som fungerar utmärkt, men det går inte att ignorera alla artiklar som visar på en djup kris i förskolan. Via tv, tidningar och radio kommer larmen och där sitter man som förälder  och väntar på att någon enda politiker ska kliva fram och säga: "Det här är alarmerande - vi måste ta och förändra familjepolitiken från grunden. Barn far ju illa - personalen far illa. Det här kan inte fortsätta".

Men i stället så börjar de olika partierna att slänga ut sitt valfläsk. Först ut är socialdemokraterna som går och ut gör en stor mediasatsning av att de i Stockholm ska erbjuda heltid, eller obegränsat med tid till föräldralediga som är hemma med bebis och har syskon i förskolan. Förhoppningen är att det ska sprida sig till övriga kommuner, enligt ansvariga politikern Karin Wanngård, S. Hon sticker inte heller under stol med att de inte tänker skjuta till mer pengar. Det är också stor brist på förskollärare i Stockholm, men eftersom ingen riskbedömning gjorts av förslaget så är det tydligen lugnt. Allt kommer som ett mirakel bara att lösa sig. Nemas problemas. För här handlar det om att värva röster och röstboskapen - i det här fallet föräldrar förväntas glatt smaska i sig av valfläsket - och rösta på S. 

Eftersom valrörelsen redan dragit igång och det är valfläsktider - så är inte moderaterna sena att kontra med valfläsk de heller. De kontrar med allmän förskola från två års ålder - alltså 15 timmar gratis förskola, trots maxtaxa och en extremt låg kostnad för föräldrar att ha sina barn i förskolan. Naturligtvis så kommer inte det förslaget på något sätt att komma tillrätta med de problem förskolan brottas med, utan det kommer bara att skapa nya.

Någonstans börjar det här bli riktigt galet. Vilka partier utgår från verkligheten och lägger förslag som är bra för barnen? För personalen? Förslag som till att börja med åtgärdar de problem vi redan ser och som inte bara lägger politiska förslag som kommer att skapa nya problem. Behöver vi mer gratis förskola - som allmän förskola från två års ålder, eller rätt till heltid (eller mer) för föräldralediga? Behöver föräldrar några hundralappar mer i plånboken - eller behöver barnen få en chans till en bättre barndom?

Jag tycker att det är dags att satsa på barnen. Därför behöver vi en ny familjepolitik - som utgår från barnen och ser till att dem får en bra och trygg barndom. Barn är olika och att bara erbjuda en one size-lösning med en urbillig eller gratis förskola blir fel. Ur ett barnperspektiv är det i stället en mycket bättre lösning att ta ett helhetsgrepp på familjepolitiken och modernisera den och göra den mer flexibel, så att föräldrar kan hitta den lösning som passar det egna barnet bäst. På så sätt maximerar föräldrarna barnets möjlighet till en bra och trygg barndom. Förskolan ska inte längre bara användas som valfläsk, utan uppgraderas till vad den en gång var tänkt till - en trygg och bra plats att vara på för de barn vars föräldrar arbetar. Barngrupperna måste bli mindre och personalen fler.

Sedan är barn olika och därför behövs det även fler barnomsorgsalternativ som dagbarnvårdare, flerfamiljssystem samt ett subventionerat alternativ för omsorg i hemmet. Satsa gärna på att utveckla även den öppna förskolan så att den återgår till det uppdrag som det en gång var tänkt för: att erbjuda verksamhet för de barn som INTE har förskola. Det betyder alltså barn i åldern 1-6 år.

Till alla föräldrar som nu ser valfläsk kastas ut. Lyft blicken lite och ta en funderare över om det nog ändå inte luktar aningen unket om det här valfläsket. Vad föredrar ni egentligen? Några hundralappar mer i plånboken, eller en möjlighet att kunna välja den lösning som är bäst för er och era barn under småbarnsåren. 

Madeleine Lidman


måndag, september 19, 2016

När partier köper sig röster för skattepengar - får de svagaste betala

Foto: Kourtlyn_Lott (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det börjar lukta alltmer ruttet om det valfläsk som Stockholms stads styrande politiker nu viftar med framför näsan på en stor väljargrupp föräldrar - i syfte att fiska efter fler röster. För samtidigt som fullt friska föräldrar med fullt friska barn - ska erbjudas 40 timmar eller mer på skattebetalarnas bekostnad, så tas stödet till familjer, med svårt sjuka barn, bort. Det är tydligen en för liten väljargrupp för att den ska vara intressant. Det här är precis på samma sätt som de rödgröna resonerar kring hemmafamiljerna: de är så få, så där kan man enkelt rycka undan mattan och ta bort alla subventioner - för det är inte där man kan casha in några stora mängder med röster. (Och så resonerar nog även flera partier även inom Alliansen. L och C var ju inte sena att vara med och stötta regeringen i ett borttagande av hemmasubventionen - vårdnadsbidraget).

Jag kanske är naiv - men borde inte välfärden vara riktad till de som verkligen behöver den. Borde inte skattepengar gå till svårt sjuka barn, eller föräldrar som aktivt väljer att ha omsorgen om sina barn själva. De utför ju ändå ett arbete när de har omsorgen om sina barn i hemmet. Det betalar skatt - ofta mer i skatt på grund av särbeskattningen som slår extra hårt mot hemmafamiljerna. Det finns ju också alltid en orsak till att man väljer en annan omsorgsform till sina barn än förskola. Barn är olika och en del passar inte i en stor grupp. En del är infektionskänsliga, för tidigt födda, har någon form av diagnos, behöver mer tid med en förälder innan de är mogna att vistas i en stor grupp och så vidare.

Varje förälder ska väl ha stöd att välja det som passar det egna barnet bäst. Det här blir extra viktigt eftersom vi betalar så höga skatter - då är det inte rimligt att våra skatter används som valfläsk och därmed bara går till att köpa sig röster hos den största väljargruppen. En sådan politik sker ju på bekostnad av barnen.

Lilla Selma fyra år som är svårt sjuk, har tydligen föräldrar som tillhör en för liten väljargrupp för att väcka intresse hos de rödgröna politikerna. Här får familjen se stödet dras in, samtidigt som rödgröna politikerna i Stockholm stad låter subventionerna regna över redan priviligierade förskolefamiljer, som redan i dag har rätt att ha sina barn i förskolan 30 timmar  - på skattebetalarnas bekostnad - när de är föräldralediga med syskon. Var finns solidariteten? Var finns barnperspektivet? Och politikerna hoppas dessutom att det här ska sprida sig till fler kommuner ... Vilka andra väljargrupper får betala för att de väljer att köpa sig röster för våra skattepengar? Vilka andra klart mindre väljargrupper som verkligen har behov av stöd får framöver se stödet dras in?

Redan i dag kan familjer som har särskilda skäl ansöka om mer tid i förskolan, än det som erbjuds. Det finns ingen som helst anledning att gödsla med mer skattepengar över dessa föräldrar. Om det finns föräldrar som känner att de utan särskilda skäl, bara helt enkelt inte orkar med sina barn - då ska de självklart kunna lämna bort dem. Men då får de betala den faktiska kostnaden själva. Vi har nu facit i hand med hur det gick med valfläsket MAXTAXAN. Den har lett till dagens förskolekris med stora barngrupper, få personal och Sveriges sjukaste yrkeskår. Därför är det nu dags att sätta ner foten och säga tack - men nej tack till ännu mer valfläsk på bekostnad av de svagaste i samhället.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ytterligare ett systemfel i den svenska modellen som slår hårt mot barnen

lördag, september 10, 2016

Föräldrars tro på sig själva undermineras hela tiden. Förskolan påstås lösa allt numera

Foto: gems2faced (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
En förälder skriver ett inlägg i Förskoleupproret för att förklara hur föräldrars tilltro till sin förmåga att själva ansvara för omsorgen om sina barn undermineras. Propagandan för att få föräldrar att välja förskola tidigt har nått oanade höjder - och det börjar bli surrealistiskt. Att barn är olika verkar ingen längre bry sig om och pedagogernas uppdrag sväller allt mer för vad de ska klara av, samtidigt som barnen erbjuds alltmer tid i förskolan, pengar saknas och de som kämpar för bättre villkor i förskolan, bara fokuserar på en pusselbit och inte ser helheten i den havererade familjepolitiken.

"Hej på er alla pedagoger,

Det här kommer vara mitt första inlägg och troligtvis sista inlägg i denna grupp. Tänkte berätta min historia om varför jag ville stötta er. För många år sedan var jag ensamstående och min dotter började på förskola. Något varken hon eller jag trivdes med. Hon var bara ett år. Stor barngrupp, många vikarier i omlopp. Hon hann aldrig knyta an till någon och det fanns inte tid för pedagogerna att ge de små ett- och tvååringarna den fokus som de skulle behövt. Ibland blev jag ombedd att passa gruppen på 9-10 barn, så den som var där kunde gå på toa. En person på så många små barn!

Jag pusslade så att jag som ensamstående skulle kunna vara hemma mer och ta med min dotter. Hon var orolig och otrygg i förskolemiljön märkte jag. Ville väga upp med mer tid med mig. Inte blev det bättre på den stora avdelningen. Märkte att hon inte trivdes. Men hade inget val de få timmar hon var där. Träffade min man och vi fick en son. Min dotter bönade och bad att han skulle få slippa förskola. Hon hade erfarenheten. Det vi inte visste då var att han är högkänslig, (hsp). Men vi lyssnade på min dotters ord. Maken började jobba natt och jag startade eget i den mån jag kunde (reumatiker som blivit värre med åren). Trodde ingen skulle reflektera över att vi valde att ha sonen hemma.

Två år senare föds hans lillasyster. Vi hade då märkt att det tog på hans krafter att vara på öppna förskolan, ÖF. Vi anpassade oss till en lagom nivå, så han skulle orka med intrycken och bearbeta dem. Jag gick lite kurser om anknytning och psykologi hos barn. Med tanke på stora barngrupper och förskolepersonal som klagar över att de inte hinner med trodde vi att vi faktiskt gjorde något bra som fortsatte ha barnen hemma. Det har vi nu fått veta att så är inte fallet.

Vi har fått höra att:
- våra barn inte kommer klara av kösystem. (De lärde sig det genom att vara med och handla ändå)
- våra barn inte kommer att klara av sociala koder (de har iakttagit oss och härmat samt ÖF)
- vaxproppar försvinner av sig själv när barnet börjar förskola (sonen behövde till slut opereras)
- läkarskräck råder förskolan bot på (panik på grund av sin hsp vid operation. Vi löste det med lekterapi i sjukhusmiljö med en sköterska som ställde upp för oss)
- man lär sig klippa och klistra (blev förvånad att man inte ska pyssla hemma)
- förskolepersonalen kan "bota" hsp (vet inte ens om jag ska skriva vad det är för det bör ni veta att det inte går att bota om jag ska tro det jag hört)
- enbart förskola kan förbereda inför skolstart med skolskjuts och dylikt
- pappor inte är bra för sina barn. Hellre förskola än pappan.
- alla tvååringar pratar rent som går på förskola. Vår son kunde inte säga R som tvååring och det berodde på att han var hemma.

Det jag räknat upp var sådant vi fick höra innan han fyllde tre år av BVC. Vi bytte BVC och fick en BVC-sköterska som stöttade oss i vår föräldraroll, som tror på anknytning till föräldrarna. Och som kände till hsp. Det kändes lättare igen. Pappan var hemma dagtid. Jag delvis dagtid. Båda yngre barnen var med oss. De var med på en del av mina läkarbesök. Vi var på olika barnaktiviteter där vi fick stanna för sonen ville det. Vi pysslade. Vi följde barnens intressen, skaffade material för att kunna arbeta med projekt inom olika intressen. Driver permakultur på gården där de varit med och hjälpt till.

Men så började det om igen:

- våra barn kommer bli missanpassade i samhället eftersom de inte går på förskola
- sonen kommer aldrig klara av skolan och skolbussen om han inte får förskola
- sonen kommer bli utan kompisar i skolan om han inte haft förskola innan
- det är onormalt att vara vaksam mot främmande vuxna. Han behöver gå på förskola så han lär sig lita på alla vuxna. HALLÅ! !! Jag vill inte att mina barn ska lita på främlingar. Det är att utsätta dem för fara. Jag vill att de ska lära känna människor innan de litar på dem. Och det är skillnad på att vara äldre och våga be om hjälp jämfört med att ett litet barn ska lita på alla.

Vi svarade att vi har valt att ha barnen hemma. Vi trivs med det och tror att den trygga grund vi kan ge dem kommer hjälpa dem genom livet. Då kom magsparken. För genom att vi har barnen hemma, planerat och lagt upp vår familjs liv för att det ska fungera så SKULDBELÄGGER vi tydligen de som har barnen på förskola. Vi måste vara solidariska och hjälpa till att minska andras dåliga samvete och sätta barnen på förskola. Vi ska då med andra ord sluta tänka på våra egna barns mående och behov för att i stället lägga den fokus på andra vuxna, myndiga människors mående över deras val i livet. Så enkelt skuldbelade man tydligen. Det räckte med att säga att vi har barnen hemma!

Men med det som skett innan så tror jag personligen inte att det handlar om det. Det handlar om att kommunen vill ha in oss i förskolan. Och de tar till alla medel för det. Nu har det gått över 10 år sedan jag kom i kontakt med förskolan första gången. Då jag var tvungen att nyttja den några timmar på grund av att jag var ensamstående. Och jag tycker inte det låter som det har blivit mer resurser i dag. Däremot märker jag en attitydskillnad. På den tiden var det ok att jag som förälder sa att jag ville vara med mitt barn. Det stöttades och uppmuntrades. I dag får man inte tala om de känslorna för att det skuldbelägger andra vuxna.

Detta är min historia. Och jag misstänker att jag inte passar i denna grupp. Jag lägger mycket fokus på barns rättigheter och anser att vuxna människor ska kunna ta ansvar över sin egna situation. Dessutom har mina barn en efter en droppat in i skolans värld nu och det går bra. Allt från skolskjuts, kompisar, lita på lärare, kösystem, att lyssna och göra uppgifter, flyter på. De kanske är en aning lugnare än de andra barnen men det är inget som lärarna har något emot, snarare tvärtom. Vi kommer ha vår sladdis hemma också och jag känner att jag blir provocerad av att bli anklagad för att skuldbelägga andra genom vårt livsval.

Skulle önska att det arbetades för barnens och pedagogernas rättigheter inom barnomsorgen. Och jag trodde det var det ni gjorde. Men tyvärr handlar det mer om att inte trampa någon på tårna än bra arbetsvilkor för er och alla barn upplever jag. Och här ovan har ni vad vi föräldrar matas med. För vi är inte ensamma om att fått höra hur förskolan utför mirakel. Sedan undrar jag om ni alla pedagoger vet hur man botar hsp? För det är vad jag hört är det en av förskolans specialiteter.

Kämpa på och våga ställa krav. Och tänk på att ni måste trampa andra på tårna ibland om ni själva inte vill smälla in i väggen. (Kommer gå ut självmant i slutet av veckan. Det för ifall någon undrar något över det jag skrivit. Om detta var för mycket ”så får man inte säga” så får ni kasta ut mig innan)

Sarah Persson"

måndag, september 05, 2016

Föräldrar erbjuds mer tid i förskolan för sina barn, trots att forskning visar på risker

Foto: Dave Johnson  FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Stockholm stad går nu ut och berättar att man tar av Stockholmarnas gemensamma skattekaka för att subventionera heltid och även ett obegränsat antal timmar i förskolan, för barn vars föräldrar är föräldralediga med småsyskon. Det är ett anmärkningsvärt beslut i en kommun där barngrupperna överlag är för stora och det redan i dag larmas om brist på förskollärare. Ansvariga politiker har inte heller berättat hur mycket pengar de tänker skjuta till, så frågan är hur kostnadsökningarna kommer att slå mot verksamheterna.

Den här förändringen blir extra anmärkningsvärd i ljuset av att de rödgrönrosa direkt efter valet 2014, valde att ta bort hemmasubventionen vårdnadsbidraget, för de föräldrar som själva hade omsorgen om sina barn. Var finns barnperspektivet i att subventionera att föräldrar lämnar bort sina barn heltid eller mer när de är hemma med syskon – samtidigt som föräldrar som själva ansvarar för omsorgen om sina barn inte får några subventioner alls. En förskoleplats kostar också skattebetalarna i snitt 10 000 kronor i månaden per barn. Hemmasubventionen vårdnadsbidraget kostade 3 000 kronor i månaden per barn.

För SVT nyheter berättar Karin Wanngård, S, att orsaken till att man på det här sättet väljer att subventionera ett bortlämnade av barn 40 timmar i veckan eller mer – är att ”förskola ger bättre förutsättningar senare i livet, när barnen går vidare till skola och högre utbildning”. Till det uttalandet hade det varit passande med en följdfråga: ”Enligt vilken undersökning då?”

För sanningen är att det inte forskats under de senaste 30 åren på vilken effekt svensk förskola har på barn. Däremot så kan vi se att sedan OECD Pisa-undersökningarna (som mäter elevers skolresultat) startade år 2000, så sjunker skolresultaten för svenska skolelever vid varje mätning. Även sedan man justerat för socioekonomiska faktorer och invandrarbakgrund. En utveckling över tid som skett parallellt med att allt fler barn gått i förskola. Tittar man på den största undersökningen som gjorts i USA – NICHD-studien på 1 300 barn, så framgår det att de barn som gått i förskola hade ett litet försprång när de började i skolan. Det var dock utraderat vid 12 års ålder och då syntes inga skillnader i skolresultaten vid en jämförelse med de barn som inte gått i förskola. Däremot så visade undersökningen att förskolebarnen hade fler beteendeproblem och var mer aggressiva. Och det var direkt kopplat till vistelsetiden. Ju fler timmar i förskola – desto aggressivare barn.

Det finns alltså inget som stödjer att 40 timmar i förskolan eller mer för barn till föräldralediga skulle vara väl investerade skattepengar, så Karin Wangårds önskan att det här ska sprida sig vidare till andra kommuner hoppas jag att ingen lyssnar på. En satsning som skulle komma alla barn till del, borde i stället handla om att utöka valfriheten i barnomsorgen och hitta lösningar för att subventionera även omsorg i hemmet, minska barngrupperna i förskolan samt erbjuda öppen förskola även för äldre barn upp till sex år.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskolan ska inte användas som gratis barnpassning

Några röster om förslaget till heltid 

Många risker med långa dagar

NICHD-studien

Var kommer alla hyperaktiva barn ifrån? Är en vanlig fråga numera

Svenska elevers skolresultat rasar

40 timmars förskola - för vems skull?






torsdag, september 01, 2016

På den tiden när det fanns verksamhet för hemmabarn

Hannebergsgården vars verksamhet lades ner 2009. Idag är huset rivet.
Nu ska jag berätta om en gång för inte så länge sedan. Det var en gång en farbror som hette Göran Persson som var på väg att förlora ett val. Farbror Göran blev lite stressad av de dåliga siffrorna för det parti han representerade och tänkte då att om jag slänger ut ett saftigt köttben, så kanske jag kan locka över fler som vill se mig som statsminister en mandatperiod till.

Sagt och gjort. Lite snabbt, utan att se över förslaget och dess konsekvenser närmare slängde farbror Göran ut ett riktigt saftigt köttben som hette MAXTAXAN. Hur dyr en förskoleplats än var skulle ingen betala mer än en bråkdel av den faktiska kostnaden. Farbror Göran vann valet och det blev en sådan succé att alla de andra politikerna också började hylla förslaget. Sedan kom konsekvenserna: Barngrupperna blev större, lokalerna mindre, förskolorna större och personalen färre - och många verksamheter fick svårt att klara sitt uppdrag, i samma takt som ännu mer valfläsk började delas ut.

En konsekvens blev också att alla små deltidsverksamheter som erbjudit deltidsförskola (i folkmun så kallade lekis/kyrkis) till hemmabarn och dagmammebarn, fick lägga ner. Den peng som kommunen betalade ut för deltidsbarnen räckte inte för att få verksamheten att gå runt. Nu var det heltidsförskola till alla som skulle gälla. Kostnadseffektivt och bra.

Hur kunde då en typisk deltidsverksamhet (lekis/kyrkis) se ut? I Solna fanns det vid maxtaxans införande flera "lekis", deltidsförskolor, med verksamhet för hemmabarn OCH dagmammebarn. En av dem hette Hannebergsgården och låg på Sagagatan i Solna. Hela övervåningen på den gamla prästgården var en deltidsförskola för barn i åldrarna 3-6 år.

Verksamheten var upplagd enligt följande:

Barn 3-4 år gick två dagar i veckan (tisdagar och torsdagar) 2 1/2 timme per gång. Totalt 5 tim/vecka.
Barn 4-5 år gick tre dagar i veckan (måndag, onsdag, torsdag) 3 timmar per gång. Totalt 9 tim/vecka.
Barn 5-6 år gick fem dagar i veckan (alla veckodagar) 3 timmar per dag. Totalt 15 timmar i veckan. I den här gruppen fanns det varje år cirka sex barn eller fler som gick i sexårs (en egen förskoleklass). De fick varje dag gå och arbeta en stund i ett litet klassrum och göra skolförberedande saker.

Två fröknar arbetade med barnen och småbarnsgruppen var aldrig större än 12 barn. Oftast var gruppen bara 8 barn. Mellangruppen var aldrig större än 15 barn och samma sak gällde för de äldre barnen. De små barnen hade verksamhet i lokalen och gick de ut var det i trädgården. De äldre barnen gjorde ofta utflykter. Föräldrarna bjöds in till sånguppvisningar och träffar. Det gjorde att föräldrar och barn kunde nätverka och lära känna varandra.

För att ersätta den här verksamheten så valde politikerna att införa "den allmänna förskolan", alla barns rätt till 15 timmar gratis förskola ... men ... inom ramen för heltidsförskolan. Därför är i dag många hemmaföräldrar tvungna att vända sig till heltidsförskolan för att hitta en verksamhet där barnen kan träffa andra barn. Men det är inte en verksamhet som är utformad för hemmabarn utan de får gå i en heltidsverksamhet där de får passas in i den gängse verksamheten.

Ett sätt att ytterligare försvåra för hemmaföräldrar att hitta andra som stannat hemma längre har varit att i många kommuner förbjuda äldre barn att komma till öppna förskolan. Ändå var faktiskt öppna förskolan en gång tänkt att rikta sig till de barn som inte hade förskola. Barn i åldern 1-6 år. Många öppna förskolor förbjuder barn över tre år att komma dit och i praktiken så har många genom att ta bort alla aktiviteter för större barn och alla leksaker, sett till att de endast har besök av föräldrar med barn upp till ett år.

Nu har vi testat det här. Men en lösning för alla fungerar inte. Barn är olika och reglerna borde ändras så att det blir möjligt att bedriva riktad verksamhet även till hemmabarn och dagmammebarn. Fler lekis/kyrkis behövs, men även öppna förskolor som har verksamhet för äldre barn.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Maxtaxan straffar föräldrar som väljer deltidsförskola

Så fungerar maxtaxan




tisdag, augusti 23, 2016

Skolstart för många barn - och utslagningen börjar direkt

Foto: Ken_Seghers  FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Jag har under flera års tid gjort många olika besök i olika klasser, men det är ett barn jag minns särskilt väl. En glad och charmig liten kille. Det här var i lågstadiet och när jag var på besök i klassen hade den här killen en assistent som skulle vara hans stöd. Assistenten, en nittonåring satt framme i klassrummet och fibblade på sin iPhone. Eftersom den här killen hade övergått till att rusa upp med jämna mellanrum från sin stol för att utdela en slag i huvudet på andra barn och varken lärare eller assistent såg någon anledning att ingripa, så satte jag mig bredvid honom och frågade vilka uppgifter han höll på med och om det var något jag kunde hjälpa till med. Han blev väldigt glad och vi började prata lite och titta på de räkneuppgifter han hade framför sig.

Efter ett tag tar han sin blyertspenna och stoppar in den i armen och låter spetsen sticka fram under handleden och så säger han: "Jag skulle kunna ta den här och köra in i halsen på honom där". Helt kolugn säger jag: "Men vad tror du händer då?". Han tittar förvånat på mig och börjar berätta om att hemma där han spelar dataspel jämt, så har hans storebror ett spel där man dödar människor på det sättet. Det blev en bra ingång att prata om skillnaden mellan dataspel och att hugga en penna i halsen på någon på riktigt.

Det visade sig att den här lilla killen inte hade fått med sig de grundläggande bitarna och hans dåliga impulskontroll tillsammans med mycket dataspelande som innehöll grovt våld hade gett honom stora problem. Efter lite luskande kring det här barnets bakgrund så visade det sig att han hade supertrevliga föräldrar som verkade engagerade i sitt barn, men ... de hade från det han var ett år låtit honom gå väldigt långa dagar på en av kommunens sämsta förskolor (med ett gediget dåligt rykte). Det fanns alltså inget ont i barnet egentligen men bristande vägledning, för långa förskoledagar i en DÅLIG miljö samt bristande stöd även i skolan och felaktiga fritidssysselsättningar hade skapat ett icke funktionellt barn.

Nu är det skolstart och problemen med den syn vi har på barn i det här landet märks direkt. Det börjar med den lilla ettåringen som ses som en elev som ska klara av att börja "skolan" i "det livslånga lärandet" i en stor barngrupp med få personal. En (för)skola som utgår från något slags mallbarn som verksamheten är anpassad för. Problemet är bara att det inte finns något genomsnittligt standardbarn - barn är nämligen olika. Därför kommer det i varje ny förskolegrupp finnas barn som kommer att fara mycket illa och som kommer att bli skadade i sin utveckling, eftersom de inte får sina behov tillgodosedda.

Sedan kommer skolan och där fortsätter utslagningen.  Ta en vanlig ordinär skolstart, välj en klass och titta närmare. Där kommer det att finnas hyperaktiva barn som efter fem år i en stor barngrupp, med hög ljudvolym, stressig tillvaro, långa dagar och bristande vägledning kommer att snurra runt som skottspolar. Sedan finns det högkänsliga barn som inte klarar höga ljud, stora grupper och för mycket stress. Där kommer att finnas blyga barn som behöver lite tid på sig att känna av gruppen innan de tar mer plats - och där kommer att finnas barn med olika diagnoser som är ärftliga med mera. Flera av barnen har kanske haft lugna första år där de har fått sina behov tillgodosedda vilket gjort att de oavsett diagnoser eller andra personlighetsdrag - utvecklats väl. Men i en skola där alla sedan samlas och framförallt många barn inte är socialt välfungerande, så får en lärare - ofta i en klass på 25-30 elever, det väldigt svårt att skapa en bra miljö i klassen. Det gör att många barn kommer att fara illa och riskerar tidig utslagning.

I dag ser jag på tv hur en arg mamma klagar på att hennes sjuårige son med ett utagerande beteende och en ADHD-problematik blivit avstängd från skolan. Jag kan tänka mig hur alla övriga föräldrar och barn drar en suck av lättnad - men jag kan också känna med det här barnet och mamman. Nu har jag ingen aning om hur det här barnet tillbringat sina första år. Men rent generellt så vet vi vad barn behöver för att må bra och utvecklas väl och vi borde se till att föräldrar får den kunskapen. När det är gjort så kommer det ändå att finnas barn som behöver extra stöd - och då ska de självklart få det, men inte i form av en uttråkad tonåring som sitter och leker med sin iPhone, utan genom kompetent personal som kan sin sak. Det behövs många gånger bara någon med sunt förnuft och gedigen kunskap om barn för att personen ska bli ett stöd. Vi måste också börja tänka nytt och anpassa familjepolitiken bättre utifrån perspektivet att barn är olika. Vissa barn mår helt enkelt bättre i en mindre grupp under sina första år, med en person som de knyter an till och färre barn som de behöver ha en relation till. Och vissa barn mår bättre om de får tillbringa sina första år hemma. Om vi ser till att vi har en familjepolitik som erbjuder fler alternativ än förskola, så kan vi rädda många barn och ge dem en mycket bättre start i livet än vad vi kan ge i dag.

Finns det några politiker där ute som menar allvar med att de vill få ordning på skolan - så är det bara att inse att en mycket viktig bit som avgör hur det kommer att fungera i skolan är hur barnet tillbringat sina första år i livet innan skolstart.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hjältar som hjälpt många barn - men aldrig fått uppskattning: Svårt lämna jobbet med barn

Fridolin medger att stora barngrupper ger sämre resultat

Vi kan sluta ljuga om att era barn har det bra

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Var kommer alla hyperaktiva barn ifrån? Är en vanlig fråga numera

onsdag, augusti 10, 2016

Fridolin medger att stora barngrupper ger sämre skolresultat

Fridolin pratade imorse i tv om hur regeringen ska komma tillrätta med de ständigt sjunkande skolresultaten som syns i PISA-undersökningen. Lösningen heter: mindre barngrupper och mer personal i skolan (för att ta hand om alla sönderstressade förskolebarn som kommer från de stora barngrupperna förmodligen).

Intressant att en representant från regeringen för första gången erkänner att stora barngrupper är negativt för barnens skolresultat, så har det ju inte låtit tidigare utan då har propagandamaskineriet flitigt matat ut myten: ”Dagisbarn blir duktigare i skolan”. Allt enligt en gammal undersökning gjord på 119 barn på 80-talet. I en tid när barnen gick på dagis – dagHEM - och verksamheten handlade om barnOMSORG – inte skola från ett års ålder. Vilken effekt förskolan har på barn i dag vet vi inte eftersom det saknas forskning under de senaste 30 åren.

Enligt den största studien på vilken effekt förskolan har på barn – NICHD-studien i USA, gjord på över 1 300 barn, så visade det sig dessutom att de barn som gått i en förskola av hög kvalitet (små barngrupper och hög personaltäthet), så hade förskolebarnen ett litet försprång när de började i skolan, framför hemmabarnen. Men det försprånget var helt utraderat vid 12 års ålder. I stället hade förskolebarnen fler beteendeproblem som aggressivitet och beteendestörningar och det var direkt relaterat till vistelsetiden. Ju längre dagar – desto aggressivare barn. I Sverige går många små barn 50 timmar i veckan eller mer i en förskola av låg kvalitet med stora barngrupper och få personal. Inte konstigt att det är kaos i den svenska skolan med andra ord.

Men som sagt, nu har Gustaf Fridolin, skolminister, MP, sagt det som många av oss känt till länge – förskolan är ingen garant för att barnen blir duktiga i skolan, så frågan är vad som händer nu. Till att börja med så undrar jag om det blir stopp på alla dessa försök i Malmö, Göteborg och Stockholm där kommunens personal går hem till föräldrar som valt bort förskola och knackar dörr, för att övertala dem att lämna sina små till förskolor där en majoritet har alldeles för stora barngrupper.

En annan viktig bit är att förändra förskolan utifrån det lilla barnets behov. Barn ett till tre år har helt andra behov än barn tre till fem år. Föräldrar bör också få kännedom om riskerna med långa dagar, så att de så långt det är möjligt kan minimera tiden i förskolan. För de barn som måste vara där finns det ju bara vinster om de föräldrar som kan tar hem sina barn. Då kan personalen låta de kvarvarande barnen varva ner och mysa med personalen.

Sedan när nu sanningen är framme i ljuset så kan vi kanske se till att få en familjepolitik som ger föräldrar valmöjligheter. Alltså rätt att välja mellan många olika barnomsorgsalternativ – även hemmaalternativet, eftersom barn är olika.

Det låter dessutom väldigt mycket billigare med valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ som utgår från barnets behov, än att behöva pumpa ut det där VÅRDBIDRAGET – som i dag kostar 3,8 miljarder om året. Jag menar varför låta det regna pengar över föräldrar när problemen uppstått – det skulle vara så mycket mer effektivt att låta barnomsorgspengen följa barnet, så får föräldrar välja den barnomsorgslösning de tycker är bäst för det egna barnet. För vem känner barnet bättre än föräldern och vet vad som är bäst för det enskilda barnet.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Dagens förskola har blivit ett experiment

Många risker med långa dagar i förskolan

Ni gör barnen en otjänst

Gör förskolan bättre i stället

Fler barn inte alltid det bästa

Svenska föräldrar är grundlurade

Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Det här behöver barn för att lyckas i skolan

Dagis kan skada ditt barn

Ytterligare ett systemfel i den svenska modellen som slår hårt mot barnen

Nej barn behöver inte förskola för att utvecklas optimalt

Förskolans miljö ett måste för barnen - men den knäcker personalen