lördag, juni 17, 2017

Folkhälsomyndigheten sprider FAKE NEWS - igen

Foto: Marco_Verch (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Folhälsomyndigheten och forskningsförnekaren Sven Bremberg har presenterat ännu en av sina "nyheter". Återigen påstås det en massa saker som saknar belägg. Nu heter det att "Förskolan är bra för barns psykiska hälsa". Det sorgliga är att dessa nyheter alltid handlar om gammal forskning som inte har någon som helst relevans för vilken effekt dagens förskola har på barn. Tänk om de journalister som så ihärdigt delar dessa "nyheter" som publiceras med jämna mellanrum från Bremberg, någon gång kunde ta och titta på källorna till alla dessa fake news.

I sin sammanställning har Folkhälsomyndigheten som vanligt använt sig av gammal forskning som inte är relevant för dagens förskola. Dessutom är det bara en studie som är svensk av de åtta som det hänvisas till. Studier från 1960- och 1970-talets förskola och 1990-talet, säger ju ingenting om vilken effekt dagens förskola med stora barngrupper och få personal har på barn.

Ett annat stort problem är att studierna jämför förskolebarn med barn som gått hos dagmamma. Men som vanligt får Bremberg det att låta som att det är hemmabarn vs förskolebarn det handlar om. Jag har personligen ingen aning om hur dagmammorna arbetade i Norge och Danmark på 1960-talet men att påstå att förskola är bra för barn, bara för att man jämfört dagisbarn med dagmammebarn i några gamla studier från Norge och Danmark, är faktiskt en direkt lögn.

Tydligen är Bremberg upprörd över Professor Ulla Waldenströms faktaspäckade bok: "Mår barnen bra i förskolan" där hon tydligt lyfter problemantiken att det saknar forskning under de senaste 30 åren i Sverige, kring vilken effekt förskolan har på barn. Bremberg skriver därför "att det är viktigt att klargöra den AKTUELLA KUNSKAPEN om förskolan effekter på barn.

Vilken aktuell kunskap!!!! Vilka svenska studier på vilken effekt förskolan har på barn? Det finns ju inga sådana studier, inte ens studierna från Norge och Danmark är aktuella eller relevanta för de positiva effekter som förskolan påstås ha på barn.

Svenska barn mår ju dessutom bara sämre och sämre. Vi har en alarmerande ökning av psykisk ohälsa om förskolan främjar psykisk hälsa hos barn och en majoritet går där - varför mår då inte barnen bra?

Andra lögner som presenteras i informationen från Folkhälsomyndigheten, handlar om att James Bowlbys anknytningsforskning avfärdas som en oprövad teori. Det här har Bremberg hävdat många gånger och jag har pratat med Malin Broberg professor i utvecklingspsykologi och hon poängterar att det finns gedigen forskning kring anknytning. Men bara en sann forskningsförnekare kan sprida sådana lögner. Synd bara att han sitter på Folkhälsomyndigheten och har så stort inflytande över att föräldrar serveras en massa fake news, när det är fakta de behöver för att kunna fatta rätt beslut kring sina barns första år i livet.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Forskare blundar för barns behov

Lista över några av de mest ihärdiga forskningsförnekarna

När ska vi börja prata om att det går att förebygga psykisk ohälsa? (Fast då minskar förstås Sven Brembergs inkomster - då han tjänar bra med pengar på att sälja program till skolor och förskolor som sägs bota psykisk ohälsa)

söndag, juni 04, 2017

Släpp mobilen och börja samspela med ditt barn!

Foto: Gonzalo Baeza (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Samtidigt som politikerna minimerat barndomen till ett år, så verkar föräldrar ha glömt de mest basala kunskaperna vad det lilla barnet upp till ett år behöver (och även senare med för den delen). I förra veckan satt jag i sandlådan med en liten som var runt året. Mitt emot mig satt en pappa helt uppslukad av sin mobil. Hans lilla bebis på kanske 11 månader stod vid ett litet bord i sandlådan framför honom med ryggen mot honom - och rörde försiktigt en plastkratta fram och tillbaka. Det var som att hon inte visste riktigt vad hon skulle göra med den. Ansiktet var helt nollställt. Där på andra sidan satt jag med min ettåring och pratade och fyllde på sand i små formar och vi gjorde sandkakor och lekte tillsammans. Jag tyckte så synd om den lilla en bit bort och började prata lite med henne, sa "hej" och "vad gör du för fint". Hela ansiktet lyste upp och hennes rörelseaktivitet ökade. Det var som att se en batterileksak som var på väg att stanna av sina rörelser helt, plötsligt få nytt liv. Hennes gensvar kom direkt och det är ju inte så konstigt för små barn är helt inriktade på socialt samspel och svarar via spegelneuronerna.

Jag fortsatte prata med den lilla och tänkte att pappan kanske skulle släppa sin mobil och se att hans barn faktiskt inte var en grönsak, utan ett livs levande barn som ville ha lite socialt samspel, för att utvecklas och må bra. Men icke. Utan att släppa mobilen med blicken såg jag att han log åt att jag pratade med hans barn, men han bara fortsatte knappa. Efter ett tag kom ett hostande förskolebarn och hoppade ner i sandlådan. Det var en så skrällande hosta att jag lyfte bort min lilla och gick därifrån, samtidigt ser jag hur förskolebarnet i sin gula väst springer fram till den lilla och hostar henne rakt i ansiktet. Pappan bara fortsatte peta i sin mobil. Inte en enda gång lyfte han blicken för att se på sitt barn, skydda sitt barn eller interagera med sitt barn. Det var verkligen som att han trodde att han hade en grönsak framför sig, en grönsak som inte behövde mer än kläder på kroppen, blöjan bytt och mat i magen. En grönsak som man kunde ta till parken, parkera i sandlådan, strunta i och sedan sitta där och leka med mobilen.

Men den där lilla "grönsaken" råkar vara i sin mest utvecklingsintensiva period då samspelet med den vuxne är själva grunden för barnets utveckling. Den där lilla skulle kunna blomma ut med lite närhet, kärlek, socialt samspel och inte bara stå där nästan förstenad med ett stumt ansikte.

Naturligtvis agerar inte alla föräldrar så här, men förvånande många. Kanske väntar de på att barnet ska in i det livslånga lärandet i förskolan och förstår inte hur mycket små barn lär sig via vardagspedagogiken, genom att tillsammans med en trygg vuxen få upptäcka världen. Den kunskapen verkar ha gått förlorad för många och det är så sorgligt. Lika sorgligt som att se alla små barn sitta i sina framåtvända barnvagnar, tomt stirrande utan kontakt med föräldern.

Det känns som att vi mer än någonsin behövs fakta på bordet vad små barn mellan 0-6 år behöver. Och istället för vilseledande fraser som: "en förälder kan aldrig ersätta en pedagog" - så behöver föräldrar få tillbaka den självklara kunskapen om hur viktiga föräldrar är för små barns välmående, för deras utveckling och framtida psykiska och fysiska hälsa.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

lördag, maj 13, 2017

Vi vill inte ha några hemmafrulobbyister här

Foto: Allie Osmar Siarto (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Tänk att det ska vara så svårt att förstå att vi har olika drömmar med livet. Till att börja med så är det ju så att när vi blir vuxna så har vi alla ett bagage med oss som ligger till grund för de beslut vi tar. Min farfars farfar, drömde om att se världen och göra nya upptäckter. Han var den första svensken i Nubien. Själv älskar jag svensk natur och gotländsk och sörmländsk i synnerhet. Jag har inga drömmar om att resa och se världen, utan älskar att vara i naturen här hemmavid med mina nära och kära. Så tråkigt och oinspirerande i mångas ögon att klockorna stannar, men inte för mig.

För prio ett för mig är att få tid för relationer snarare än att göra nya upptäckter. Sedan tycker jag självklart om att förändra, förbättra och stå upp för den lilla människan. Hjälpa - göra skillnad, stötta och inspirera människor att ta steget och ge sina barn tid. För tid med sina föräldrar är det barn önskar sig mest av allt. Barn har en inneboende drivkraft och dröm att få upptäcka världen tillsammans med sina föräldrar - de viktigaste personerna i barnets liv.

Barn kan inte få nog av sina föräldrar när de är små och den tid vi ger våra barn är väl investerad tid då all närhet, kärlek, god anknytning och god omsorg skapar den inre arbetsmodell som de sedan har med sig för att möta livet ... och livets utmaningar. För det är inte så lätt alla gånger att vara människa - och särskilt inte i Sverige av någon anledning där självmorden bland barn och unga är många och den psykiska ohälsan är hög - trots att det borde vara en bra plats att leva på då vi har en hög levnadsstandard och inte varit i krig på flera hundra år. Problemet är kanske att vi har en hög materiell levnadsstandard men brist på känslomässig närhet och tid för relationer. Därför fortsätter jag fortsätter mitt uppdrag här i livet: att kämpa för att stötta de föräldrar som vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete - att kunna göra just det. Vi har ju bara ett liv och #detgårinteirepris, så det är här och nu som gäller och vilka val vi gör är viktigt.

Men lätt är det inte i ett land där politikerna bestämt att vi alla ska springa fort, fort i ekorrhjulet. I de politiska ramarna och genom attityden i samhället så ska vi alla förmås att välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Det är den bästa lösningen för jämställdheten säger politikerna, ty det enda och yttersta målet är att vi ska tjäna exakt lika mycket pengar, vilket leder till att alla kvinnor måste göra som männen har gjort i alla tider och arbeta heltid - i synnerhet när barnen är små.

Lite stilla tänker jag - varför kan vi inte i stället satsa på att bjuda in männen till att leva ett liv i bättre balans under småbarnsåren. Uppmuntra och inspirera dem att gå ner i tid och få mer tid för relationer och familjeliv? I HFN har vi många föräldrar som arbetar och är hemma omlott, där båda går ner i arbetstid. Barnen växer upp så fort så varför inte ta chansen, tänker jag.

Barn är olika, familjer är olika, föräldrar är olika - så varför vill politikerna att vi alla ska göra likadant? Det blir jag inte riktigt klok på men det kanske är för att jag inte förstår hur hårt vissa människor sitter fast i ideologins grepp.

Förr om åren var angreppen på oss hemmaföräldrar nästan på gränsen till hatiska. I media var påhoppen för ett decennium sedan ganska grova och då skrev jag en liten vädjan till de proffstyckare som hoppade på oss. I dag är valfrihetsmotståndarna som sitter fast i sin ideologi, mer rädda. Ja faktiskt så rädda att de hela tiden arbetar på att se till att utesluta mig ur forum där jag kan tänkas nyansera diskussionerna och föra in ett barnperspektiv - eller ett rent mänskligt livsperspektiv. För självklart har jag i många år också kämpat för att även förskolan ska bli bättre. Förskolan är ju en pusselbit i familjepolitiken men kan inte vara den enda. Den här rädslan att låta en hemmaförälder vara med och prata om vad som kan bli bättre i förskolan, har gjort att jag utan att bryta mot några regler kastats ut både från Förskolan.se och Förskoleupproret (två olika Facebook-grupper): "Vi vill inte ha några hemmafrulobbyister här", säger de i ett försök att smutskasta oss hemmaföräldrar - vi som valt att kliva av ekorrhjulet några år och inte alls vill att specifikt kvinnor ska vara hemma (det är ju därför vi heter HEMMAFÖRÄLDRARS nätverk) - utan bara pratar om att föräldrar kan ta det lite lugnare under småbarnsåren och välja något annat än förskola heltid när barnen är små.

Den här rädslan känns lite sorglig för det handlar ju inte om att vara emot förskolan - utan att vara emot att alla barn ska tvingas gå i förskola från ett års ålder, vare sig det fungerar för det specifika barnet eller inte. Det handlar också om att kämpa för att föräldrar som väljer att stanna hemma längre, inte ska kastas ut i ekonomisk otrygghet. Det handlar om rättvisa, valfrihet och familjepolitiska ramar som gör det möjligt. Mer dramatiskt är det inte.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Min första debattartikel om vad som kan bli bättre inom förskolan långt innan Förskoleupproret fanns: "Förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag"

Flera tusen medlemmar i nätverk för hemmaföräldrar

Mammor betalar priset för att jobba heltid

Jag ska inte betala för att du går hemma och drar benen efter dig

Vad vi tänker om våra livsval på dödsbädden

Det duger inte att jobba heltid, hämta sent på dagis och sedan klaga när man får problem

Snälla proffstyckare var inte rädda för oss hemmaföräldrar

I U-länderna svälter barn ihjäl. I Sverige tar barn livet av sig

När ska vi börja prata om att det går att förebygga psykisk ohälsa

Det är ingen naturlag att vi ska stressa ihjäl oss under småbarnsåren

Heltidsjobb kan knäcka familjer



lördag, maj 06, 2017

Men sluta prata familjepolitik då. Jag vill bara ha hjälp

Ibland kommer kraven på att jag inte ska prata familjepolitik över huvud taget. Nu nyligen var det en person med sin hemvist i det rödgröna Malmö (där politikerna grovt missköter stadens ekonomi, samtidigt som de motarbetar all valfrihet och knackar dörr hos föräldrar som väljer bort förskola) som redan i ansökan till HFN:s Facebook-grupp passade på komma med lite indirekt kritik mot hur jag arbetar:

"Min tanke med att gå med i gruppen var främst att träffa andra föräldrar som är hemma med sina barn, så att vi kan få en eller några återkommande lekkamrater till dottern. Det verkar dock inte vara inriktningen på gruppen riktigt, den verkar mer politisk än jag trodde. Eller hur ser du på det?"

Ja det är väl lika bra att jag förtydligar hur jag ser på det hela.

Efter två decennier av hårt arbete med att stötta, inspirera och ge föräldrar råg i ryggen att våga välja tid för barn och balans mellan familj och arbete, så har det naturligtvis också varit så att jag opinionsbildat för att det ska bli lättare att välja tid för barn. Jag ställer krav på alla partier att ta fram en modern familjepolitik som gör de möjligt, men kritiserar också de som till varje pris motarbetar all valfrihet och försöker tvinga alla föräldrar att välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder.

Jag var hårt drivande och var med och arbetade för att vårdnadsbidraget skulle införas - och jag varnade också för att med en rödgrön regering skulle föräldrar köras över igen som en ångvält och styrningen skulle öka. Precis så blev det. Vårdnadsbidraget rök direkt när nuvarande regering kom till makten och sakta men säkert drar de åt tumskruvarna för att få in alla föräldrar i samma fålla, oavsett om föräldrar vill det eller barnen mår bra av det. De styrs enbart av ideologi.

Dessutom är det så att enda anledningen att jag fått jobba gratis i 16 år med att dagligen stötta föräldrar ute i alla kommuner i vårt avlånga land, beror ju på att de rödgröna saboterar all valfrihet och dessutom matar ut propaganda att barn måste gå i förskola, vilket skapar en enorm osäkerhet hos föräldrar. För mig blir det därför lite konstigt att människor som röstar på de rödgröna och ger dem mandat att sabotera människors möjligheter att vara hemma och hitta andra hemmaföräldrar - sedan vänder sig till mig. För att sedan förvänta sig att jag inte bara ska arbeta gratis för att hjälpa dem - utan dessutom ska avstå från att framföra någon kritik eller prata om vilka politiska beslut som ställer till alla problem som ju faktiskt ändå är en orsak till att de vänder sig till mig.

Hänger ni med? Varför ska jag arbeta gratis för att kompensera vad de rödgröna hela tiden ställer till med? Anledningen till att jag vill ha en förändring i de politiska ramarna är ju att med mer valfrihet så behövs inte mitt ideella arbete. Hur många skulle orka arbeta flera timmar gratis varje dag med att stötta människor? Inte många - och faktiskt inte jag heller. Jag börjar bli ganska slutkörd efter två decennier, så därför blir jag lite lätt upprörd över kravet att jag ska avstå från att prata politik.

I HFN har vi alla politiska inriktningar och vi pratar familjepolitik och hur de politiska ramarna ska kunna bli bättre anpassade efter att familjer är olika och barn är olika. Vi pratar inte bara om det, men det händer ... och det ingår ... och det får man acceptera. Och jag bloggar mycket om det. De allra flesta har inga problem med det - de scrollar när de inte gillar ett inlägg och de allra flesta är tacksamma och förstår att det inte är någon självklarhet att jag ska ägna mig åt det här, eller ens orka hur länge som helst. Många hjälper mig därför och stöttar andra föräldrar varje dag, sprider budskapet att HFN finns, arbetar politiskt för att förändra och förstår att jag behöver stöd för att orka. Mer dramatiskt är det inte.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

onsdag, april 26, 2017

Det är ingen naturlag att vi ska stressa ihjäl oss under småbarnsåren

Foto: Andrew Imanaka (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Reklamen på tv susar förbi. Filmen som spelas upp är en stressad kvinna som sliter på jobbet och sedan släpar hem en motsträvig unge från förskolan, för att till slut hamna i säng utan att kunna sova. Men då finns det hjälp ... pillerhjälp. Även i komedier så skämtas det om det här springandet i ekorrhjulet, med stressade föräldrar som i till exempel i programmet Solsidan. Karaktären Fredde målar över barnets vattkoppor och tar med ungen till jobbet för att förskolan vägrade ta emot det sjuka barnet på morgonen. Sedan skäms pappan när en kollega blir smittad av vattkoppor och dör. För det viktiga jobbet kan ju självklart inte stå tillbaka så att pappan är hemma med sitt sjuka barn.

Hur blev det så här? För det är ju faktiskt inte en naturlag att vi måste ha vår mest intensiva period i livet när barnen är små. DET är ju bara något som politikerna bestämt åt oss, genom att styra föräldrars val så hårt i de familjepolitiska ramarna, att få kan välja något annat än heltidsarbete när barnen är små. Priset för att gå sin egen väg och välja bort standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder - är nämligen väldigt högt då familjer som går mot normen kastas ut i ekonomisk otrygghet.

Den här hårda styrningen är en del av det som kallas den svenska modellen. Den modellen bygger på att vi ska ha världens högsta marginalskatter. Det gör att vi betalar in så mycket pengar i skatt att vi sedan måste stå med mössan i hand och be att få subventioner tillbaka för att få ekonomin att gå runt. Systemet är också skapat så att båda föräldrarna ska tvingas ut i arbete under småbarnsåren och här kommer särbeskattningen in som ett verktyg. En familj som låter en vuxen vara hemma och där sedan en arbetar utanför hemmet får betala mer i skatt på grund av särbeskattningen, än familjen där två personer arbetar. Det gör att det för de allra flesta i det här landet inte går att försörja en familj på en lön, EFTER skatt.

Problemet med den här hårda styrningen är att den kostar i andra änden. Visst får staten in mycket skattepengar genom att tvinga specifikt småbarnsföräldrar att arbeta heltid. Men den psykiska ohälsan hos framförallt kvinnor ökar hela tiden samt även den psykiska ohälsan bland barn. Samtidigt är den svenska modellen lurig för den kan verka så bra men den har också en annan nackdel och det är att den ser till att kvinnor i offentlig sektor har låga löner och dåliga arbetsvillkor.

Den svenska modellen är nämligen en pakt mellan arbetsgivarna i offentlig sektor och fackföreningarna. Om fackföreningarna (i någon slags rättvisetanke) ständigt får igenom att alla ska ha väldigt lite skillnader i lön för de som arbetar i offentlig sektor - så går arbetsgivarna med på det under förutsättning att lönerna hålls nere. De kvinnor som har de slitigaste, tuffaste yrkena får då både se sina möjligheter till valfrihet i livet tas bort, samtidigt som de tvingas arbeta hårt utan möjlighet att kunna höja sina löner, eller förbättra sina arbetsvillkor.

Förmodligen är det därför som de socialistiska politikerna är så rädda för privata alternativ, för då kan kvinnor starta eget, få egenmakt över sina liv och höja sina löner.  Om fler ser att de kan få egenmakt genom att fler privata alternativ startas inom vård och omsorg - och att de även kan reglera sina arbetstider och hitta en bättre balans mellan familj och arbete - så riskerar hela den svenska modellen att falla - och politikerna förlorar sin makt att styra över folket. Om skattetrycket minskar och människor har ekonomiska möjligheter att välja mer fritt - faller också den svenska modellen - där makten över den lilla människans liv, ligger hos staten.

Under tiden fortsätter media och statliga institutioner ge sken av att det är en naturlag att vi ska stressa ihjäl oss under småbarnsåren. Vilket i själva verket är lika mycket en naturlag som att människor ska vara mänskliga batterier som i filmen Matrix. Precis som datamodellen Matrix som styr människors medvetande, ser till att hålla människor lugna så att de ska fortsätta vara batterier, matar media och andra statliga instiutioner ut bilden av att vi måste arbeta som mest när barnen är små. För att mildra oron hur barnen mår i den svenska modellen - har staten forskningsförnekarna till sin hjälp. De går helt och hållet i statens ledband och arbetar idogt på för att hjälpa till och styra människor genom att undanhålla fakta och mata ut myter, så att de ska följa med strömmen och göra som politikerna bestämt. Titta bara på villkoren för de som arbetar i förskolan. Ingen lyssnar när de berättar att de vill ha bättre miljö och högre lön. I stället matar propagandamaskineriet ut att de är "superhjältar" och räknar med att de ska nöja sig med det.

De som tänker: karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt, pekas ut som snyltare och losers. Men att ha en familj och ha ansvaret för att ha omsorg om de egna barnen och vägleda dem ut i världen, är faktiskt för många det absolut viktigaste arbetet under hela deras livstid. Ett obetalt arbete men ändå så viktigt, givande och lärorikt. Därför är det dags att skrota den svenska modellen och ta fram nya familjepolitiska ramar, som ger människor egenmakt att besluta hur de vill leva under de viktiga småbarnsåren.

Vill du ha möjlighet att bestämma mer själv hur du formar ditt liv under småbarnsåren. Skriv då på namninsamlingen där vi i Power to Parents ställer krav på politikerna inför valet 2018.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Heltidsjobb knäcker familjer

Hon har valt att vara hemmamamma

Mammor betalar priset för att arbeta heltid




fredag, april 21, 2017

Ansvaret att lösa problemen i skolan ska ligga på politikerna - inte på barnen

Det är något konstigt med den socialistiska synen att vi måste försöka stöpa alla människor  i exakt samma form. Alla dessa likadana människor ska sedan leva exakt likadana liv och för att ingen ska välja sin egen väg och olikheterna ska blomma ut, så måste människor ha politikernas "hjälp" och styras hårt i de politiska ramarna. Endast på så sätt kan vi få ett jämlikt samhälle - enligt den socialistiska definitionen.

Tror de rödgröna verkligen att lycka för alla människor är exakt samma sak? Exakt samma livsval. Karriärval. Bostadsval. Val som rör barnen. Och så vidare. Varför är denna likriktning något slags drömmål och ett samhällsmål i ett framtida utopia? Decennium efter decennium har de strävat vidare mot samma mål. Olikheter ska suddas ut, människor ska slipas ner och slipas om. I detta arbete blir valfrihet ett stort hot mot utopia, för valfrihet gör ju att vi väljer olika - och våra olikheter blir då synliga

Sedan de rödgröna kom till makten 2014 som en liten minioritetsregering som fått sitta kvar enbart på grund av att något snille kom på DÖ (decemberöverenskommelsen) - som satte demokratin ur spel (ja jag tycker faktiskt så) - så har de dragit upp takten i 180 för att riva ner varje liten valfrihetsreform som finns. Människors valmöjligheter ska snävas in till varje pris.

- Vårdnadsbidraget, VB, togs bort allra först. En liten valfrihetsreform som gjorde att föräldrar kunde välja att ha barnen hemma längre - utan att de behövde säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden. Även SGI:n (den sjukpenninggrundande inkomsten) var skyddad med VB och föräldrar hade också möjlighet att med VB gå ner i arbetstid och jobba 50 procent. (Tyvärr hjälpte L och C till med att snäva in människors valfrihet och stöttade de rödgröna i den här utopin).

- De tvångskvoterade fler föräldradagar, så att föräldrars möjligheter att skriva över dagar på varandra för att maximera barnets tid hemma, försämrades. Alla föräldrar ska enligt den socialistiska principen ut och arbeta tidigt och "ingen ska kunna smita undan", som S-kvinnornas ordförande sa i en debatt med mig i P1.

- I vissa kommuner har de rödgröna också begränsat valfriheten genom att svälta ut de privata dagmammorna. De sänker helt enkelt barnomsorgspengen (som alliansen införde för att garantera att privata barnomsorgsalternativ skulle få starta) så mycket för de som bedriver privat pedagogisk omsorg, att verksamheten inte går runt. Ingen ska kunna välja privat pedagogisk omsorg - alla ska välja förskola - oavsett om barnen mår bra i förskolegrupper eller inte.

Nu har de rödgröna siktet inställt på skolorna. Sedan friskolereformen har skolor med mängder av olika inriktningar startat och i dag går cirka 10 procent av alla grundskolebarn i friskolor. En väldigt låg andel, men det kan ha räddat skolgången för många barn att föräldrarna kunnat välja en skola som är anpassad efter barnets behov.

Föräldrar har inte heller längre bara varit tvungna att ta den skola som ligger närmast, utan var man bor och i vilket område har inte längre spelat någon roll, utan barn har haft möjlighet att ställa sig i kö till skolor i andra områden.

Allt det här har gjort att de rödgröna länge gnällt över över att vissa skolor fått sämre resultat när "dragarbarnen" försvunnit till friskolor, eller bara valt en annan skola i det fria skolvalet. I stället för att i det läget fundera över varför föräldrar väljer bort en viss skola och specifikt ta tag i den skolan, så lägger de alltså över ansvaret på barnen. Om bara dragarbarnen kommer tillbaka till skolan så är alla problem lösta.

Men vad löser det egentligen?

Jo skolans resultat skjuter kanske i höjden lite när dragarbarnen går där. Men får dessa barn verkligen samma chans att uppnå sin fulla potential i en skola där deras primära uppgift är att vara "kuddbarn" och "stötdämpare" åt stökiga elever? För det är faktiskt så att många skolor löser stöket i klassrummen med att placera lugna skötsamma barn bredvid stökiga elever.

Personligen tycker jag att det är orättvist mot både kuddbarnen och de stökiga barnen. I min värld så tar man tag i saker och ser till att dragarbarnen får utmaningar, så att de kan utvecklas efter bästa förmåga, samtidigt som de "stökiga eleverna" får stöd att uppnå sin potential. Jag vill alltså lägga ansvaret på politikerna att lösa problemen i skolan - inte på barnen. Men då måste vi våga erkänna att vi är olika - att våra barn är olika.

Men så tänker inte regeringen. Därför har de nu lagt som förslag att begränsa valfriheten. Det ska inte gå att ställa sig i kö tidigt till en skola som föräldrar känner fungerar och passar för det egna barnet. Och sedan ska platser i populära skolor lottas ut, så du ska som förälder inte längre kunna maximera ditt barns chanser - utan lotten ska få avgöra ditt barns

För övrigt så kraschade svensk skola redan på 70-talet, så krisen i skolan kom långt innan friskolorna och det fria skolvalet.

Det är så sjukt som det kan bli. Barnen ska alltså användas som redskap för att fixa till att vissa skolor inte fungerar som de ska. Summan av kardemumman blir att alla ska ha det lika dåligt. Ingen ska få en chans. Varför inte bara göra det enkelt för sig och rättvist - och se till att ALLA skolor håller en hög kvalitet. Ansvaret ska ligga på politikerna - inte på barnen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Den skolan räddade mitt barns liv

Vältra inte över problemen på de duktiga flickorna

I Sverige har inte alla barn samma värde

Ska vi återinföra kuddflickorna?

Varför inte lotta var människor ska bo också?

Slumpen är aldrig rättvis

onsdag, mars 29, 2017

Storebror ser dig och registrerar föräldrar som väljer bort förskola

Öppet brev till politikerna i Malmö, Göteborg och Stockholm:

Om ni nu ska använda kommuninvånarnas skattepengar till informationskampanjer eller dörrknackning när det gäller barnomsorgen, så föreslår jag att ni som ägnar er åt att jaga föräldrar som valt bort förskola eller valt att vänta, tänker ett varv till.

Nu senast i Göteborg vill ni dokumentera vilka föräldrar som valt bort förskola genom att göra ett utskick som de uppmanas att fylla i. Varför inte bara skicka ut information om förskolan? Varför måste ni specifikt registrera föräldrar som valt bort förskola. Det är inte en naturlag att barn måste gå i förskola.

Dessutom tror jag att få föräldrar missat att förskolan finns. I dag får ju föräldrar frågan i princip så fort de kommit hem från BB, när liten ska börja i förskolan. BVC följer upp och frågar samma sak. Vid första besöket på öppna förskolan, kommer samma fråga - från personalen och andra föräldrar. Ute i parkerna, bland vänner och bekanta - hela tiden frågan: "NÄR börjar liten förskolan". Det är som att förskolan blivit ett lika naturligt utvecklingssteg i barndomen som att lära sig gå. De flesta är så indoktrinerade och programmerade att tänka att förskolan är ett naturligt steg i barns utveckling - att de inte längre reagerar. Precis som vi frågar om barnet lärt sig gå och prata, så frågar människor när barnet ska börja i förskolan. Men det här är ett fenomen som ni politiker skapat - och det har ni gjort medvetet, eftersom ert mål är att få in 100 procent av alla barn i förskolan från ett års ålder (oavsett om de mår bra av det eller inte).

Men föräldrar som valt att vänta med förskola, eller valt bort det reagerar självklart, eftersom de känt sig jagade ända sedan de kom hem från BB. "Ja, men tänk på alla nyanlända då och invandrare - de kanske inte VET att förskolan finns", säger de som köpt propagandan. Min personliga erfarenhet är att de som är invandrare och nyanlända utsätts för precis samma propaganda: "I Sverige sätter ALLA sina barn i förskola". Så nej, jag köper inte att det i vårt land finns några människor som missat att vi i princip erbjuder gratis förskola, på skattebetalarnas bekostnad. Då inflikar förstås ni politiker: "Studier visar att barn till invandrare utvecklas bättre om de går i förskola". Ja det finns studier i USA som visar att barn från socioekonomiskt utsatta områden har många fördelar av att gå i en förskola av HÖG KVALITET. Men efter att ha läst alla larmrapporter om hur många förskolor som inte klarar sitt uppdrag - och då särskilt i Malmö, Göteborg och Stockholm - kan ni på allvar säga att ni erbjuder en förskola av hög kvalitet? Lägg till det att personalen i förskolan tillhör Sveriges sjukaste yrkeskår. Sedan är det ju faktiskt så att vi inte vet vilken effekt svensk förskola har på barn, då det saknas forskning under de senaste 30 åren. För av någon anledning vill ni politiker inte forska om vilken effekt förskolan har.

Barn är också olika, så varför vill ni få föräldrar att tro och känna att förskola är ett måste? Alla barn mår inte bra i förskolegrupper och är grupperna för stora och personalen för få, så får det negativa konsekvenser för barnens utveckling.

Nej, vill ni använda skattepengar för att informera föräldrar - så satsa på att berätta om att det finns alternativ till förskola som pedagogisk omsorg (familjedaghem) samt möjlighet för föräldrar att starta tvåfamiljssystem/flerfamiljssystem (tack vare den barnomsorgspeng som alliansen införde, som gör att alla kommuner måste tillåta privata alternativ). Jag hoppas också att ni erbjuder en öppen förskola med riktad verksamhet till barn i åldern 1-6 år, så att alla åldersgrupper som inte har förskola är välkomna. Till en sådan öppen förskola kan ni bjuda nyanlända. Då får barnen en chans att lära sig språket tillsammans med en trygg vuxen anknytningsperson, samtidigt som föräldern/föräldrarna lär sig hur vårt samhälle fungerar och får en chans att bygga nätverk, för framtida jobb med mera.

Lägg skattepengar och resurser på rätt saker och sluta jaga och dokumentera föräldrar som väljer andra lösningar än förskola från ett års ålder. Se samtidigt till att i stället informera om alternativen - för där brister det verkligen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Storebror ser dig är ett uttryck för ett samhälle där medborgarna hela tiden övervakas av staten. Termen myntades av George Orwell i boken 1984. I ett Storebrorssamhälle hotas den personliga integriteten och valfriheten genom att staten kan identifiera, spåra och "åtgärda" människor som går mot strömmen - alltså sin egen väg.

Läs också:

Satsningar på 100 procent barn i förskolan - inte alltid det bästa

Barn behöver vara med ett fåtal personer de första åren

Det saknas forskning om förskolans effekt på barn

Dagens förskola har blivit ett experiment

Malmö stad knackar dörr hos de som valt bort förskola

Sveriges sjukaste yrkeskår

Föräldrar erbjuds mer tid i förskolan, trots att forskning visar på risker