torsdag, november 17, 2016

Rika, kända och priviligierade skriker de mammashaming så fort någon har en annan åsikt

dpotera  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
De är rika, kända och priviligierade och de bloggar om sina liv, sina barn och delar flitigt med sig av, sin livstil, fotografier på barnen och de val de gör kring barnen. De berättar också om hur de självklart använder sig av förskolan 30 timmar i veckan till sina äldre barn, när de är hemma med syskon - och en del stoltserar även med att de snart ska kunna lämna bort större syskon på heltid. Det spelar ingen roll att de är föräldralediga och redan hämtar pengar ur ett system: föräldraförsäkringen. Självklart har de rätt att få pengar även från barnomsorgsbudgeten. Det är ju inte deras problem att de är priviligierade och att skattesubventioner regnar över just dem. Finns möjligheten så varför inte ta den, liksom. Inte ens det faktum att alltfler föräldrar med svårt sjuka barn får sin LSS indragen och därmed får noll kronor i stöd, samtidigt som de med fullt friska barn får stora belopp ur skattekakan, intresserar dem.

I den tysta överenskommelsen ingår att alla som läser deras blogginlägg eller offentliga Facebook-inlägg ska hylla dem och ge dem många likes. Möjligheten att kommentera betyder enbart att alla ska stryka dem medhårs och hylla deras föräldraskap och livsval: de är ”supermorsor”. Och de upplever sig så kränkta när alldeles vanliga mammor eller pedagoger i förskolan - människor, utan makt, pengar eller tillgång till media och kändisvärlden - skriver en kommentar och ifrågasätter hur de så lättvindigt kan sätta sina barn långa dagar utan särskilda skäl på skattebetalarnas bekostnad. Den upplevda kränktheten - får dem genast att mobilisera sig. De bloggar och hetsar och twittrar och bekräftar varandra och får stort utrymme i media: De är utsatta för mammashaming. Solidariteten finns bara mellan dem själva och deras priviligierade gäng - inte med vanliga små mammor utan pengar och resurser.

Tidningen Mama (där de flesta har sin hemvist som bloggare) och Expressen, vädrar genast klicksensationer och låter de rika, kända och privilegierade får gråta ut och prata om det de gillar allra mest: sig själva och hur svårt det är att inte bara få kommenterar som håller med dem i allt. Och hur bra det är att just deras barn får gå 30 timmar eller heltid. Ungarna älskar det ju.

Ingen av tidningarna bryr sig dock om att ge de föräldrar som har barn som inte mår bra av att gå i förskola en röst - föräldrar som saknar subventionerade alternativ. Det är en mindre grupp av vanliga, icke kända, rika och privilegierade föräldrar - och därför är helt ointressanta. Lika ointressanta är de stackars pedagogerna i förskolan som får se hur de får allt mer att göra, utan att mer pengar eller resurser skjuts till.

Så länge jag har opinionsbildat för valfrihet så har hemmaföräldrar varit utsatta för ständiga påhopp - på ledarsidor, i krönikor, på bloggar och i debattartiklar. Under de här 16 åren har jag aldrig sett någon tala om mammahets, eller mammashaming när det handlar om att på ett mycket lågt och fult sätt hoppa på, förlöjliga och håna hemmaföräldrar - trots att vi verkligen talar om hets - och inte om nyanserade inlägg om politiska ramar eller användning av skattepengar. Det har även förekommit saker som att en journalist lurat sig in hos föräldrar under falska förespeglingar om att göra ett positivt hemmareportage, som sedan blev ensidigt negativt. Och jag har själv fått uppleva hur Sveriges radio klippt och klistrat ihop frågor och svar som inte hörde ihop, för att sprida en felaktig bild av vad jag som hemmaförälder och vanlig liten mamma står för.

Nu när de rika, kända, priviligierade och ”kränkta” mammorna fått stort mediautrymme och fått gråta ut - så kan vi kanske återgå till ordningen och börja prata om den egentliga sakfrågan: Våra barn. Att barn är olika och att vi behöver familjepolitiska ramar som stöttar föräldrar så att de kan välja den bästa lösningen för det enskilda barnet. Och då måste vi diskutera hur vi subventionerar olika lösningar, så att det finns något som kommer alla barn tillgodo - inte bara de som tillhör en redan priviligerad grupp.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Man sviker inte sina ”systrar” för att man står upp för en åsikt Camilla Läckberg

Ta av dig offerkoftan. väx upp och ta ansvar för dina handlingar




tisdag, november 15, 2016

Synd att politikerna inte satsar på alternativ för de barn som inte mår bra i förskolemiljön

30 timmar förskola, heltid, eller obegränsat med tid på skattebetalarnas bekostnad när en förälder är föräldraledig med syskon, har blivit en het potatis. Några få föräldrar har direkt försökt flytta fokus till sig själva och har valt att ta på sig offerkoftan och klaga över att de känner sig ifrågasatta: "Varför inte utnyttja det om det finns . . .  liksom, så sluta skuldbelägga MIG. Det är faktiskt jobbigt att ta hand om två barn samtidigt".

I samma veva har reportagen om föräldrar som har svårt sjuka barn och som fått sin LSS indragen cirkulerat över nätet. De får noll kronor för vård av svårt sjuka barn som dör om de inte får dygnet-runt-hjälp. Dessa föräldrar har fått allt stöd indraget med motiveringen att de ska ta "sitt föräldraansvar". Behöver jag säga att den ena gruppen är väldigt mycket större än den andra, vilket naturligtvis kan få vissa politiker att slänga ut valfläsk till den större gruppen, samtidigt som de kör över den mindre och drar in allt stöd. Helt ogenerat använder de våra skattepengar för att försöka få fler röster. Den ena gruppen behöver dock verkligen stöd av våra skattepengar, men det gör faktiskt inte den andra som kräver en massa förskoletid, utan särskilda skäl.

Det finns också en annan bild och en annan historia som ännu inte berättats. En förälder beskriver det så här:

”Det här är en ickebild på min dotter. Hon är alldeles förtvivlad. Varför?
För att hennes mamma måste åka iväg om en liten stund för att jobba natt. Imorgon måste hon till dagis, vilket hon inte vill eftersom hon hellre är hemma med sin mamma.

Tänk om politikerna kunde se min lilla tjej och förstå att det finns precis lika många barn som blir förtvivlade över att de måste gå till dagis, som det tydligen finns barn som blir förtvivlade över att inte få vara med på fredagsaktiviteterna på förskolan.

Politikerna skapar möjligheter för den ena lilla tjejen att få vara på dagis på heltid för att inte missa något viktigt. Synd bara att dom inte skapar lika mycket möjligheter för den lilla tjejen som inte vill vara där.

(Av hänsyn till min dotter lägger jag givetvis inte upp någon bild på henne när hon gråter förtvivlat i sin pappas armar).”

Personligen känner jag bara att vi måste börja ta hänsyn till att barn är olika och erbjuda lösningar även för de barn som behöver alternativ till förskolan - och därmed även erbjuda omsorg i hemmet som ett subventionerat alternativ. Vi måste också fundera över gränserna för välfärdsuppdraget. Skattepengar ska inte gå till att köpa röster hos redan priviligierade föräldrar genom att erbjuda mer tid utöver de 15 timmar som redan finns för föräldraledigas barn, samtidigt som de som har svårt sjuka barn blir utan LSS-stöd.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Har du också tröttnat på hur skattepengarna används och hur det slår mot våra barn, där det regnar pengar över redan priviligierade grupper samtidigt som verkligt behövande blir utan. Skriv då på namninsamlingen Power to Parents 2018.

söndag, oktober 30, 2016

Var finns solidariteten med de föräldrar vars barn inte passar i förskolan?

Sugarsnaptastic  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
De föräldrar som inte vill ha en diskussion om det är rätt att skattebetalarna ska stå för notan när de lämnar in sina barn heltid eller obegränsat med tid i förskolan - gör nu en stor sak av att "vi systrar ska fatta armkrok och stå emot de elaka föräldrarna som ifrågasätter vår rätt". Ja alltså det finns väl ingen som ifrågasätter deras rätt att lämna bort sina barn heltid när de är hemma - det som ifrågasätts är vem som ska betala. Föräldrarna själva eller skattebetalarna.

Sedan funderar jag lite över debattnivån, jag tror aldrig att jag har sett så många onyanserade kommenterar och rena personliga påhopp. "Men det har vi rätt till för vi är ifrågasatta", svarar de unisont. Det är mycket i nivå med "du är en bajskorv som har en annan åsikt och nu ska du fått ditt straff - du ska hängas ut och vi ska starta drev tills du tystnat". Själv blev jag kallad "rövhål utan skam i kroppen" av regionchefen för Sveriges elevkår: Emil Samuelsson på Linn Svanbos egen sida. Vad jag förstår har påhoppen på den sida som Linn Svansbo administrerar (hennes egen FB-sida) fortsatt i samma nivå. Jag kan inte följa det hela då hon blockerat mig. Det här handlar alltså om vuxna människor - föräldrar med barn. Barn som en dag kommer att kunna läsa vad deras föräldrar skrivit. De är så upprörda över att det offentliga inlägg som skrevs av Linn Svansbo, som hon uppmuntrade alla att dela - också delades. Och självklart därmed även diskuterades där det delades.

Och människor höll inte med om det som stod i inlägget. De hade en annan åsikt och därför skulle inlägget tas bort när det delades i HFN. Med andra ord det fick bara delas om alla höll med. Men så stod det inte uppmaningen från Linn Svansbo, utan det stod: Dela så alla moraliserande människor kan få se. Alla som inte håller med moraliserar med andra ord.

Nu är det några få personer som håller på och kokar över och sitter och skriver blogginlägg och hatar och hatar - på uppmaning av Linn Svansbo. Här ska alldeles vanliga små mammor som haft en annan åsikt än dem själva förföljas och hatas tills de tystnar och aldrig vågar öppna munnen igen. Fräscht. Eller inte.

Tyvärr men jag tycker inte att det känns okej. Den enda trösten är att de få som ägnar sig åt de här grova påhoppen en dag har en arbetsgivare som kommer att googla dem och se vilken nivå av mobbning de ägnar sig åt. Tror att få vill anställa någon som uttrycker sig på det här sättet och förföljer och mobbar människor så här.

I Hemmaföräldrars nätverk har vi tack och lov en helt annan nivå. Vi diskuterar, vänder och vrider på saker, bollar med tankar och idéer och kommer med nya förslag. Vi stöttar varandra och pratar om ditt och datt, eftersom HFN också är vårt fikarum då vi bor en bit ifrån varandra och inte kan ses i verkliga livet alla gånger. Är det någon som tycker att en kommentar inte är bra - så är det bara att kontakta mig som admin. Jag arbetar ideellt och kan inte se allt, men vi arbetar hela tiden på att ha en bra ton och skriva med fingertoppskänsla.

Det sorgliga är att samma människor som pratar om att vi ska acceptera att skattepengar går till   att lämna heltid i förskolan, när de är hemma med syskon, själva inte har den minsta respekt för att inte alla barn passar att gå i förskola - barn som får 0 kronor i subventioner av vår gemensamma skattekaka. Om föräldrar då måste ha sina barn hemma, finns det noll och nix i solidaritet eller förståelse. Då behöver inte "systrar gå armkrok och hålla ihop". Då är det fritt fram att hoppa på föräldrar som valt att ha sina barn hemma och låta elakheterna och påhoppen hagla. För solidariteten gäller bara de som valt som de själva har valt. De har ju sitt på det torra och får både föräldraförsäkring och pengar ur barnomsorgsbudgeten.

Sedan läser jag också inlägg efter inlägg nu om svårt sjuka barn som får sin LSS indragen. Skattepengar går alltså till redan priviligierade föräldrar medan de med svårt sjuka barn som verkligen skulle behöva stöd får klara sig själva. En fråga jag också försökt lyfta, men som det rövhål jag är så är det inte en diskussion de tänker ta med en sådan komplett galen och avskyvärd människa som mig, som har mage att ifrågasätta om skattepengar ska till heltid i förskolan för föräldralediga, medan de som behöver välja något annat inte ska få en krona i subventioner.

Tragiskt. Men nu tror jag på det goda i människor och att de allra flesta är så kloka och sunda att de inte hakar på de här hatarna. Självklart ska vi som lever i en demokrati kunna diskutera VAD våra skattepengar används till.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Eddie med tricken: Ny månad ingen inkomst

Ytterligare ett systemfel i den svenska modellen som slår hårt mot barnen

fredag, oktober 28, 2016

Alla medel tillåtna när S vill ha gehör för sitt förslag om heltid till föräldraledigas barn


Trots att tre instanser sagt nej till förslaget om att införa heltid för föräldraledigas barn i Stocholm och Förskoleupproret startat en namninsamling MOT förslaget - så ger sig inte socialdemokraterna. I ett offentligt inlägg på Facebook så delade den tidigare distriktschefen för SSU en bild av sin gråtande dotter och skrev en text om hur ledsen dottern var över att bara få gå 30 timmar, något som nu gjort att dottern missat en fest som var på fredagen. När någon frågade hur hon kunde missa den svarade den tidigare distriktschefen för SSU att hon hade lagt barnets dagar så att dottern gick 7,5 timme måndag till torsdag, sedan var dottern ledig på fredagarna. Därför hade hon missat festen. Men alla problem skulle nu vara lösta nu när Stockholm skulle införa heltid. Ett stort tack till de ansvariga socialdemokraterna Karin Wanngård, S och Olle Burell, S, framfördes i det politiska inlägget. Karin Wanngård, S hejade ivrigt på och tackade.

De förstående kommentarerna från tidigare partikollegor haglade men sedan kom det även väldigt mycket kritik mot förslaget och några reagerade även och frågade om det inte var lite synd att bilden på den gråtande dottern användes i sammanhanget. Jag följde debatten och kommenterade även jag då inlägget var offentligt. I det offentliga inlägget uppmanade även Linn Svanbro alla att dela inlägget. Och det delades i Hemmaföräldrars nätverk grupp. Och förslaget diskuterades. Tråden i HFN var i god ton och med många kloka tankar. Inget problem alls - och skulle det vara så att någon haft åsikter, så är det bara att kontakta mig som admin. Men det var det ingen som gjorde. Förmodligen för att det inte fanns något att anmärka på. Om man uppmanar alla att dela ett inlägg så får man nog räkna med att det diskuteras även i slutna grupper, men även i fikarum och mellan hemmets fyra väggar.

Eftersom många hemmaföräldrar inte har någon annan hemmaförälder i sin närhet som de bara kan slinka in till på en fika för att prata med om stort som litet, känsliga svåra saker, såväl som vardagliga, så får HFN:s Facebook-grupp ersätta den bristen. Vi har därför som regel att HFN ska vara en fredad zon och den som är med inte får skärmdumpa eller sprida information vidare.

I dag fick jag dock ett mejl från den tidigare distriktschefen för SSU. Hon hade fått ta del av skärmdumpar (printscreens) från HFN:s slutna grupp och tydligen har någon med S-koppling valt att bryta mot reglerna. Linn Svansbro krävde att inlägget skulle tas bort. Det anmärkningsvärda är att det ju inte fanns något som var otrevligt och inte diskuterades hennes föräldraskap eller hon som person heller, utan bara om heltid är bra och några skrev att det var anmärkningsvärt att bilden på barnet lagts ut. Mer var det liksom inte. Alltså precis samma saker som kommit upp i det offentliga inlägget. Men varför missa en chans att skapa dramatik och flytta fokus? Det inlägg hon trodde skulle svepa fram över nätet och bli en succé som skulle förklara varför heltid för föräldraledigas barn på skattebetalarnas bekostnad är något bra, fick kritik och hon ville då få stopp på diskussionerna.

Min enda kommentar till det hela är följande (redan delad i FB-gruppen):

”Hej alla,

Jag har tyvärr nåtts av tråkiga nyheter. Någon här inne har en partiagenda för S och har valt att skärmdumpa material från tråden som handlade om den socialdemokrat som lade upp en bild på ett gråtande barn och klagade över att barnet inte fick gå på en fest - och därför skulle heltid för alla barn i Stockholm bli så bra.

Du som har brutit mot reglerna och skärmdumpar material, i stället för att ta kontakt med mig som admin om du hade åsikter om en tråd - kan lämna gruppen direkt.

Det finns ingenting i den tråden som bryter mot några regler. Vi har all rätt att diskutera hur det kampanjas och hur skattepengar används, men människor ska känna att det här är en fredad zon. Är det någon som vet vem som kan ha skärmdumpar material kontakta gärna mig.

Med andra ord - vi fortsätter som vanligt. Jag tycker att det är toppen att vi har haft möjlighet att se hur S arbetar på sociala medier för att försöka övertyga människor om att heltid för föräldralediga är något bra. De kör på trots att tre instanser sagt nej till förslaget och trots att Förskoleupproret startat en namninsamling MOT det här förslaget.

Nu skärmdumpar S alltså även från slutna grupper. Tydligen är alla medel tillåtna för att försöka få stopp på kritiken mot förslaget. Men dåliga förslag ska kritiseras, sakligt, med en bra ton och med konstruktiv kritik.

Ha en fin helg alla,
Madeleine”

Visst märks det att valrörelsen har startat, men personligen så känner jag att jag hoppas verkligen att fortsättningen blir bättre än så här. Allvarligt S - bättre kan ni.  Och vill ni få fler röster, kör renhårigt och presentera era förslag. Får ni kritik så bemöt kritiken, men den här låga nivån vill vi inte se mer av.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Ett litet p.s

Linn Svansbo publicerade de skärmdumpade kommentarerna i sitt eget offentliga flöde, men krävde fortfarande att de skulle raderas i gruppen.  Eftersom de bara innehåller samma diskussioner som det som avhandlats i hennes eget flöde, så har jag sagt nej. Lägger man ut ett inlägg och gör det offentligt och uppmanar att det ska delas, så får man också finna sig i att det inte bara delas utan även diskuteras. Här handlade det om cirka tio personer som kommenterat inlägget i HFN:s grupp - så några 2 300 föräldrar som diskuterade hennes inlägg var det aldrig. Dessutom har inlägget delats i många olika föräldragrupper. Grupper som är slutna då föräldrar vill kunna diskutera såväl politiska inlägg som känsliga saker kring föräldraskapet, utan att allt ligger ute offentligt på nätet. Alla diskussioner på FB är inte offentliga, det är väl ingen nyhet och inget kriminellt. Alla kan ju se att det hon påstår inte förekommit, eftersom hon valt att publicera de kommentarer som skärmdumpats i smyg från en sluten föräldragrupp. Dock bara från EN specifik grupp, alla de andra föräldragrupperna som inlägget diskuterats i är tydligen inte intressanta.

Nu har blockerat mig på FB och startat en kampanj där hon ber alla att anmäla HFN:s facebookgrupp. Som admin för sin egen sida tillåter hon grova påhopp på mig som person, tillmälen och klistrar etiketter på de med andra åsikter. Påhoppen på hemmaföräldrar och deras barn haglar och hon startar nu ett drev helt utan anledning (för att radera kommentarer hon själv publicerat), när det är hon och hennes vänner som står för påhoppen. Tragiskt att människor beter sig så här.

Så här går diskussionerna i på Linn Svansbos Facebook-sida när hennes kollega på Sveriges elevkårer - Emil Samuelsson ska stötta sin kollega:





Parallellt med den här debatten så finns det föräldrar som inte får en krona för svårt sjuka barn. Var finns solidariteten med de här familjerna? Det är som: vanligt mycket vill ha mer.





tisdag, oktober 25, 2016

Man sviker inte sina ”systrar” för att man står upp för en åsikt Camilla Läckberg

Andrew_Mager  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det har blivit oerhört laddat det här med olika åsikter i vårt land. Det ska vara trigger warnings på alla åsikter som inte stämmer överens med det som majoriteten tycker, det som staten tycker att vi ska tycka och det som anses PK (politiskt korrekt). Det känns både fördummande och farligt om vi alla ska tystna och tycka likadant och hålla våra tankar inom oss som i den värsta diktaturen, eller inte ska kunna framföra en egen åsikt, för då ”sviker vi våra systrar” och det ”finns en särskild plats i helvetet för sådana kvinnor”. (Exempel på två vanliga härskartekniker för att få tyst på framförallt kvinnor som framför en åsikt).

Härskarteknikerna haglar för att få rättning i ledet och få slut på helt vanliga sunda diskussioner, som den om det är rätt att föräldrar lämnar sina barn 30 timmar i veckan (eller mer) till förskolan på skattebetalarnas bekostnad när de är hemma med syskon. Carin da Silva höjde tonläget i debatten rejält när föräldrar hade åsikter om att hon tog det som en självklar rätt att lämna bort sitt äldre barn när hon var hemma med bebis. Sedan kom Camilla Läckberg och höjde tonläget ännu mer i ytterligare ett blogginlägg. Men jag känner bara helt lugnt och stilla: Vad skriker de så högljutt om? Självklart ska vi diskutera den här frågan. Sedan ska vi använda en sund och bra ton och även om känslorna slår över och många känner: "Men varför skaffa barn ... och så vidare" - så tänker jag som så - att skippa dessa kommentarer. Flytta diskussionen till det som det egentligen handlar om:

Självklart så får Carin da Silva och Camilla Läckberg lämna bort sina barn 30 timmar när de är hemma med syskon, ja även 40 timmar i veckan eller obegränsat med tid som Stockholm stad snart ska erbjuda. Varför inte dygnet-runt-dagis - men ... då får de betala den faktiska kostnaden för en plats själva. Hämtar man redan pengar ur ett system: föräldraförsäkringen så ska man som priviligierad  förälder inte kunna hämta pengar även ur ett annat system: barnomsorgsbudgeten, utan särskilda skäl.  En förskoleplats kostar cirka 10 000 - 12 000 kronor i månaden per barn. Föräldrar betalar på grund av maxtaxan en bråkdel, några bara några hundralappar i månaden, andra upp till maxtaxans gräns. Men fortfarande inte i närheten av den faktiska kostnaden.

Det handlar om var gränsen för välfärdsuppdraget ska gå och VAD skattepengar ska användas till. Vi betalar alla in till en gemensam skattekaka. Förskolebudgeten är enorm, den överstiger vida vad försvaret kostar i vårt land. Om försvaret ligger på cirka 42 miljarder per år, så kostar förskolan cirka 70 miljarder. Till den budgeten kan man lägga alla kostnader för VAB (vård av sjukt barn) och alla sjukskrivningar hos föräldrar, som smittorna i förskolan genererar och kostnaden skjuter i höjden med några miljarder till. För att inte tala om pedagogernas sjukskrivningstal: Sveriges sjukaste yrkeskår.

Sedan ger det en väldigt konstig signal att skattepengar ska gå till att subventionera att föräldrar lämnar bort sina barn, samtidigt som de som själva ansvarar för omsorgen om sina barn får noll kronor. Det här måste vi också lyfta. Varför ska staten få använda våra skattepengar för att premiera med stora belopp, de val som staten föredrar. Det betyder ju inte att det är det val som är det bästa för det enskilda barnet. Barn är olika och den del barn mår inte bra av att vistas i en grupp, eller lämnas bort.

Mitt i den här diskussionen om hur våra skattepengar ska användas och var gränserna ska gå för välfärdsuppdraget och vilka föräldrar det ska ”regna” subventioner (skattepengar) över, så ser vi hur föräldrar med svårt sjuka barn får sin LSS (assistansstöd till barnet) indragen. Då pratas det minsann om föräldraansvar. Här har vi två olika grupper av föräldrar - de redan priviligierade föräldrarna som klagar högljutt över att de vill ha stöd av staten för att de inte orkar med två barn samtidigt och så de med svårt sjuka barn som ska ta sitt föräldraansvar och ta hand om barnet själva utan stöd.

Så tack men nej tack, till att försöka stoppa den här debatten med överord och härskartekniker  - och nej tack till att försöka trissa upp tonläget så mycket att alla tystnar. Den här diskussionen klarar vi som är föräldrar av. Den ska hållas i en sansad och bra ton, men frågan HUR våra skattepengar ska användas och var gränsen för välfärdsupplaget går, är en alldeles för viktig fråga för att några kändismammor ska lyckas få stopp på diskussionerna, bara för att de känner sig ifrågasatta om de verkligen har rätt att få sina val subventionerade av skattepengar.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Dags att ge barnen en röst inför valet 2018. Skriv på namninsamlingen för valfrihet:
Power to Parents 2018

Nej till sämre kvalitet i förskolan. (Förskoleupproret säger nej till mer tid för föräldralediga)

Var finns solidariteten med föräldrar vars barn inte passar i förskolan

Massiv kritik mot heltid i förskolan

Matilda Molander: Barnvakt åt lata föräldrar

Lärarförbundet kritiska till förslaget om heltid

Du gav ordern som raserar LSS, Régner

De vill att förskolan ska vara bättre än hemma

Ta av offerkoftan, väx upp och ta ansvar för dina handlingar

”Den där "häxjakten pådåliga mammor" som ni bloggar och pratar om, vad är det? Det är ju snarareinne att vara slaskig.”

söndag, oktober 02, 2016

Mia Skäringer om att inte äga sitt liv, utan tvingas följa med strömmen

Sodanie_Chea  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det finns många "välvilliga" politiker där ute, som vill styra oss kvinnor. De vill alltså inte anpassa politiken så att den stöttar oss i våra olika val och undanröjer hinder - utan vi ska styras. Vi ska styras att göra likadant allihopa. Vi ska dela föräldraledigheten rakt av, för det är det bästa för oss, mässar de i unison kör. Vi ska arbeta heltid från det att barnet är ett år. Vi ska välja förskola till barnen för det är det bästa för alla barn. Barnen ska gärna vara där när vi är hemma med syskonet, ju längre dagar desto bättre. Helst 40 timmar eller mer. Vi ska jobba och tänka på pensionen. Till allt det läggs alla andra krav från omgivningen i stort, på att ha ett snyggt hem, vi ska vara vältränade och framgångsrika och ha ett stort umgänge.

Mitt i allt det där så finns alla enskilda, unika människor, med sina drömmar om livet. Det enda liv de kommer att få. Ett liv där alla fått olika förutsättningar från början - olika falla ödets lotter ni vet, men ändå ska vi alla göra likadant och leva likadant.

Varför då?

Vi har ju bara ett liv och det #gårinteirepris, så varför ska vi inte ha rätten att välja själva. Vi lever väl inte i en politisk diktatur? Hur kunde vi hamna i den här extrema kvinnofällan, där den stora tysta majoriteten accepterar att politikerna styr oss, genom att använda de politiska ramarna och alla andra tillgängliga medel för att nöta och nöta vilka val som är de rätta.

Och så den stora frågan: VAD händer med alla dessa kvinnor när de inte får bestämma själva, utan tvingas att följa med strömmen? Mia Skäringer skriver om det i sitt inlägg En sång för alla dom som brann upp:

"Det kommer en dag i hennes liv då hon inte förmår bedra sig själv längre.
En sällsam gråt utan ände. En dag utan slöjor.
Då solen lyser igenom märg och ben, då regnet smattrar mot hjärtat.
Varje droppe så tung att köttet dallrar och jorden skälver.
Nollpunkten.
Ansikte som grimaserar i invanda förväntade uttryck.
Inuti tomhet. Inuti panik. Som att gå på rutin. Säga det som förväntas. Flina utan ögon.
Det finns ingen hellre stans hon vill vara men här står hon inte ut.
Hon håller på att utplåna sig själv. I drivor av snö.
Med trasig släde. Spänd på en döende häst.
Hur många gånger har hon inte sprungit emot sin egen känsla. Igenom väggar av nej. Anpassat sig. Hållt för andan. Svalt sina egna känslor som spyor.
Bitit ihop tills gommen låst sig."

Och Sveriges kvinnor mår inte bra. De lider i allt högre grad av psykisk ohälsa, de är stressade och utbrända. De hinner inte känna efter, för de tvingas hela tiden framåt - hetsas att springa i ekorrhjulet ... fortare och fortare. Tills de en dag flyger av och smäller in i väggen, för att kanske aldrig resa sig igen.

Därför är det dags att sätta ner foten, säga stopp till ännu mer styrning. På vissa partikanslier sitter det nu politiker och vässar på ännu fler förslag som ska minska valfriheten och öka styrningen. Därför är det dags att ge makten åter till gräsrötterna och stoppa politikernas makt. I går startade Power to Parents. Sätt ner foten du också och gör din röst hörd. Skriv på namninsamlingen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Låt barnen få en röst i valet 2018

Vänster och FP kör över Sveriges föräldrar

Kvinnors sjuktal når historiska nivåer

Jämställdhetslinje risker bli sjukskrivningslinje

Explosion i psykiska ohälsa hos kvinnor

Fler barn inte alltid det bästa

Malmö stad knackar dörr hos föräldrar som väljer bort förskola

onsdag, september 28, 2016

Valrörelsen har dragit igång och partierna övertrumfar varandra med valfläsk

Foto: 55_Laney_69 (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det är som att leva i två parallella verkligheter. Först tidningsrubriker om krisen i förskolan och alla enskilda barn som drabbas. Häromdagen var det lille Liam som glömdes kvar i förskolan och i dag var det lille Axel som skadats svårt, utan att någon vet vad som hänt. Det är stora barngrupper, få personal, barn skadas, tappas bort, råkar ut för övergrepp och pedagogerna går många gånger på knäna och tillhör dessutom Sveriges sjukaste yrkeskår. Jag är medveten om att det finns förskolor som fungerar utmärkt, men det går inte att ignorera alla artiklar som visar på en djup kris i förskolan. Via tv, tidningar och radio kommer larmen och där sitter man som förälder  och väntar på att någon enda politiker ska kliva fram och säga: "Det här är alarmerande - vi måste ta och förändra familjepolitiken från grunden. Barn far ju illa - personalen far illa. Det här kan inte fortsätta".

Men i stället så börjar de olika partierna att slänga ut sitt valfläsk. Först ut är socialdemokraterna som går och ut gör en stor mediasatsning av att de i Stockholm ska erbjuda heltid, eller obegränsat med tid till föräldralediga som är hemma med bebis och har syskon i förskolan. Förhoppningen är att det ska sprida sig till övriga kommuner, enligt ansvariga politikern Karin Wanngård, S. Hon sticker inte heller under stol med att de inte tänker skjuta till mer pengar. Det är också stor brist på förskollärare i Stockholm, men eftersom ingen riskbedömning gjorts av förslaget så är det tydligen lugnt. Allt kommer som ett mirakel bara att lösa sig. Nemas problemas. För här handlar det om att värva röster och röstboskapen - i det här fallet föräldrar förväntas glatt smaska i sig av valfläsket - och rösta på S. 

Eftersom valrörelsen redan dragit igång och det är valfläsktider - så är inte moderaterna sena att kontra med valfläsk de heller. De kontrar med allmän förskola från två års ålder - alltså 15 timmar gratis förskola, trots maxtaxa och en extremt låg kostnad för föräldrar att ha sina barn i förskolan. Naturligtvis så kommer inte det förslaget på något sätt att komma tillrätta med de problem förskolan brottas med, utan det kommer bara att skapa nya.

Någonstans börjar det här bli riktigt galet. Vilka partier utgår från verkligheten och lägger förslag som är bra för barnen? För personalen? Förslag som till att börja med åtgärdar de problem vi redan ser och som inte bara lägger politiska förslag som kommer att skapa nya problem. Behöver vi mer gratis förskola - som allmän förskola från två års ålder, eller rätt till heltid (eller mer) för föräldralediga? Behöver föräldrar några hundralappar mer i plånboken - eller behöver barnen få en chans till en bättre barndom?

Jag tycker att det är dags att satsa på barnen. Därför behöver vi en ny familjepolitik - som utgår från barnen och ser till att dem får en bra och trygg barndom. Barn är olika och att bara erbjuda en one size-lösning med en urbillig eller gratis förskola blir fel. Ur ett barnperspektiv är det i stället en mycket bättre lösning att ta ett helhetsgrepp på familjepolitiken och modernisera den och göra den mer flexibel, så att föräldrar kan hitta den lösning som passar det egna barnet bäst. På så sätt maximerar föräldrarna barnets möjlighet till en bra och trygg barndom. Förskolan ska inte längre bara användas som valfläsk, utan uppgraderas till vad den en gång var tänkt till - en trygg och bra plats att vara på för de barn vars föräldrar arbetar. Barngrupperna måste bli mindre och personalen fler.

Sedan är barn olika och därför behövs det även fler barnomsorgsalternativ som dagbarnvårdare, flerfamiljssystem samt ett subventionerat alternativ för omsorg i hemmet. Satsa gärna på att utveckla även den öppna förskolan så att den återgår till det uppdrag som det en gång var tänkt för: att erbjuda verksamhet för de barn som INTE har förskola. Det betyder alltså barn i åldern 1-6 år.

Till alla föräldrar som nu ser valfläsk kastas ut. Lyft blicken lite och ta en funderare över om det nog ändå inte luktar aningen unket om det här valfläsket. Vad föredrar ni egentligen? Några hundralappar mer i plånboken, eller en möjlighet att kunna välja den lösning som är bäst för er och era barn under småbarnsåren. 

Madeleine Lidman